En humörhöjare

Start Viska.jpg

Så här i oroliga tider kan det trots allt vara befriande att tänka framåt och fråga : Vad göra med lusten att kappsegla när seglingssäsongen här hemma tar slut i höst och egna båten står på land ? Jo, man kan prata ihop sig med ett par kompisar med båt i samma hamn, i det här fallet  Bullandö Marina och dra till varma vatten.

Så gjorde vi Jan Österman, Maxi Fenix ägare, Håkan Södergren Tarac 33-ägare och undertecknad Folkbåtsägare i höstas och åkte till Split i Kroatien. Där äntrade vi Jannes 51 fots Bavaria, som låg stilla efter chartersäsongen. Vårt mål var att ställa upp i den största regattan i Kroatien - Viska Regatta från Split till ön Vis ca 25 M utanför kusten.

Seglare på vift.jpg

På vift i varma vatten var vi tre båtkompisar i höstas. Janne Österman, Curt Gelin, Håkan Södergren.

Spelemän.jpg

Med mandolin, gitarr och fiol fick vi som deltog i Viska Regatta fin lokal musik från spelemän på tävlingsledningens stora katamaran. 

Gytter Viska.jpg

179 båtar i hamnen gav 10-15 båtar i bredd och ett gemytligt gytter, som många besättningar använde för att avsluta säsongen.

_DSC5123.jpg

Känns den igen? En Express i Dalmatien är en bekant från 1980-talet när Elan byggde båten på licens åt Albin Marin. 

_DSC5165.jpg

På lördagen rdnar yachtklubben seglingar för båtar under 40 fot. Här är en av de snyggare ett kroatiskbygge Extrem 37.

_DSC5145.jpg

En fördel med regattan är att på lördagen kan man vara publik och följa seglingarna i humörhöjande värme.

_DSC5167.jpg

Kappseglingskultur a´la Kroatien. Racers med smal vattenlinje, plattformar på däck och alle man på kanten gällde i byarna.

Håkan styr.jpg

Håkan Södergren tog hjälp av sina kappseglarkunskaper och höll 133 bätar bakom oss på etappen tillbaks till Split.

_DSC5277.jpg

Med genakern uppe och frisk vind fick vi upp Bavarian i bra fart. Flitigt trimmande gav god utdelning, vilket gladde besättningen.

Men kappsegla med en bulig rullsegelförsedd Bavaria? Det är en fråga, som taggade med bra båtar här hemma sannolikt ställer. Egentligen går det inte, men vi tar dom på handicap var planen. Med Håkan, som brukar bli bland de bästa på SRS-seglingar vid rattarna, styrde vi ut till starten utanför Split. Janne skötte navigeringen, jag körde taktiken, två finska seglare skotade och en kompis från Götet serverade vitsar.

Med den rollfördelningen, i gassande sol och nästan ingen vind, hittade Håkan en lucka på den långa linjen bland de 179 båtarna. Gemensam start med så många båtar var en ny upplevelse, det gick inte ens att se lämärket och linjen låg därtill vinkelrätt mot målet i Vis, inte vindrätt. Med så många båtar bemannade av folk som jobbar med charter och inte alltid är regelkunniga, blev det en rörig start.

Många valde rakast väg även om det innebar babords halsar och väjningsplikt. Alltså gällde för oss som kom för styrobord utmed linjen att ropa i tid för att få mötande att falla. En stor Dufour tyckte dock att störst går först och körde in i vår babordssida. Knäckt relingslist blev följden och då var det skönt att ha ägare Janne ombord. Vi hade ingen protestflagg och förhandlingar fick vänta.

Fören mot mål och få slag, var vår strategi och sakta, sakta gled vi fram över det

djupblåa 23-gradiga vattnet. Mot oddsen hittade vi pustar och korsade mållinjen vid vackra Vis tio minuter före maxtidens utgång strax före solnedgången.

 Väl i hamn gällde det att hitta plats bland alla båtarna på Vis. Ingen särskild ordning rådde, alltså tog vi den bästa platsen som fanns kvar, som var långsides i sjätte led utanpå en spritt ny flott X 4.0. Viska Regatta är en höjdare och humörhöjare för alla de som jobbar med charter i Kroatien, de har regattan som avslutning på säsongen och festar duktigt lärde vi oss.

Efter att ha förtöjt strövade bort till seglingsledningen och meddelade att vi ville förhandla om krocken. Vad då? fick vi höra. Ordningen i mål gäller, vi kör utan handicap för charterbåtar. Och protester? Nej det är för krångligt, det få ni göra upp sinsemellan. Suck sade vi, men surade inte, utan tog en god middag på en av de gemytliga krogarna i hamnen.

Nästa dag vilade båtarna över 40 fot, de under 40 fot körde två seglingar på den vackra bukten utanför hamnen. Vi satte oss i en solhörna som publik och följde de många spektakulära racers som deltog. Fathead extreme, utriggare på 2-3 meter, peken på flera meter, membransegel och 10 man på kanten var legio på för oss okända byggen. Intrycket blev att experimentlustan är stor i Kroatien.

 

_DSC5264.jpg

Denna filmstjärna till klassiker deltog i regattan. Vackra Mon Amie var med i Mama Mia 2 som spelades in på Vis.

_DSC5386.jpg

Efter regattan kunde tiden fördrivas med att titta på båtar och notera hur charter har gett hamnarna uppsving med nya stiliga byggnader.

Den följande natten gick med hårdrock och fest på grannbåten. Likväl var besättningen på benen igen på söndagen för etappen tillbaks till Split. Med bra vind från syd gjorde Håkan en ny snygg start. Vindvinkeln bar för gennaker och med den upp plöjde Bavarian fram över Brackanalen med maxfart.

 Kursen gav noll taktik, men vi trimmade duktigt, undvek broachar och Håkan undvek att trycka bort snabbare båtar, som taktikern ville. Vi visste att placeringen inte skulle räknas, men 46 av 179 kändes likväl skapligt i sinnet.

 Resten av veckan fördrev vi i fina Kastela Marina, besökte Morevarvet för en update och tog långluncher på superfråscha nybyggda krogen i marinan. Som omväxling tog vi  timslånga promenader till en f d balettskola, som var krog, inte dansskola och åt gott.

 Som en uppiggare i höstas var Viska Regatta, skönt och soligt, hade många deltagare och bjöd på ett gemytligt gytter av båtar som förr här hemma. Förhoppningsvis försvinner Corona snart, gränserna kan öppnas och denna humörhöjare till höstregatta kan köras som vanligt. Och för den som undrar hur det gick med skadan på Jannes B51 kan berättas att Dufourskepparen ursäktade sig med att han inte haft styrfart och inte förstod varför vi inte styrde över startlinjen. En ny list fick hans försäkring betala.

 Curt Gelin

Sittbrunnenfilmer