hafsorkestern

Blogg för Hafsorkestern, en Bavaria 30 C.

Den nakna sanningen om mitt liv som undvikare

stilla4

En återkommande dröm jag haft de senaste åren är att jag går till jobbet eller till ICA och upptäcker att jag varken har byxor eller kalsonger på mig. Det är fruktansvärt pinsamt och jag vet inte vad jag ska göra.

Nu står jag här vid rodret på Hafsorkestern i den varma vinden utan en tråd på kroppen. Jag trodde att drömmen handlade om alla mina pinsamma hemligheter och tankar jag inte vågar visa. Fast egentligen kanske det var det här jag drömde om. Eller både och.

Läs mer: Den nakna sanningen om mitt liv som undvikare

Flickorna på Tongareva

paradis

- Seglar du ensam? Då kan du väl ta med dig en av flickorna härifrån, säger en av kvinnorna och skrattar.

De bjuder på läskande dryck där de sitter och vilar under kokospalmerna vid kyrkogården efter att ha arbetat med att färdigställa en stor familjegrav.

- Har du ingen fru med dig i båten, undrar prästens dotter och ler.

Läs mer: Flickorna på Tongareva

Napp och konspirationer

naken
Jag seglar naken. Besättningen har lämnat och jag stävar norrut för att komma norr om ekvatorn, bort från cyklonsäsongen i söder. Den varma vinden smeker mig och jag har all tid i världen att tänka, läsa och skriva. Men bara en dag. Sen börjar det svida där shortsen suttit.

Långsegling är långtråkigt. Om man inte har något spännande att läsa och ett liv att fundera över.

Läs mer: Napp och konspirationer

Myternas makt

kapten

Just another brick in the wall. Det nyazealändska bandet låter på pricken som Pink Floyd och natten i Papeete är varm. Wille, Gun och jag dansar med.


Sen seglar vi till Moorea och kastar ankar i viken intill kapten Cooks vik, vilket är där han egentligen låg med sitt skepp 1769. De har mönstrat på för en tur bland societetsöarna innan orkanerna slår till för säsongen och jag seglar norrut.

Läs mer: Myternas makt

Liv och död på havet och hemma

rutt

Regnet pepprar ner på sprayhood och bimini. Doors och Dire Straits öser mot regnet i marinan, understödjade av den nya suben i förskottet. Min egen förskottsklapp, som dock drar så solen måste skina, kulingen tjuta eller marinan ha landström.

Det är regnperiod i Polynesien. Snart kommer orkanerna. Kanske. Då ska jag och Hafsorkestern norrut mot den säkrare ekvatorn. Samt en helt ny upp-pluppande besåttning: Wille och Gun Loiske från Örebro hörde plötsligt av sig och ville hänga på, på väg jorden runt från Närke. Vi jobbade en gång för hundra år sen ihop på lokalradion, men det var typ två veckor, så jag minns inte värst. Men värre risker än dem har jag väl utsatt mig för, och himla kul att de vill vara med.

Läs mer: Liv och död på havet och hemma

Sittbrunnenfilmer