Bästkusten och den vattenskadade skogen

De kraftiga vågorna får båten att stampa så plottern slocknar, ett litet glapp och den måste startas om medan skummet yr över fördäck, ruff och sittbrunn. Med kursen ut mot Veckers fyr går jag mot vinden för att besegra Tjurpannan i kulingen. När jag kommit tillräckligt högt rullar jag ut halva genuan och seglar i åtta knop så skummet yr mellan klipporna i den smala farleden söderut.

Bohuslän är tuff och dramatisk. En grund skärgård, med smala passager, höga klippor och djupa passager. Full med norrmän som älskar Sverige och västkustare som föraktar ostkusten. Trots att de aldrig varit där. De vill liksom inte nedlåta sig till det.

Kanalen sluter cirkeln

Med Ragnar och Hugo som sista besättning har Hafsorkestern nu slutit cirkeln runt södra Sverige. En hiskelig massa slussar har vi hoppat i. En gång kom linan i beknip och båten blev hängande, men slussvakten fick stopp på slussen och jag slapp kapa linan. Skulle ha blivit ett rejält plask. Dock inte lika rejält som när ångbåten Juno 1931 gick rakt igenom slussportarna och flög ner i nästa del av kanalen.

Det trevliga motormuseet nära Linköping var kul, med PG Gyllenhammars gamla plastbåt och massor med gamla utombordare.

Höjd högt över havet

Normalt stannar Götakanalresenärer vid Spiken, Vänerns Marstrand, eller Läckö Slott. Men vi gick ut till nordostviken på Lurö. Det var inte fel.