Höstens lugnaste regatta – svenskar vann Bavariaklassen

Som seglare är det svårt att få nog, så när godmodige seglarvännen Jan Österman bjöd in att delta i Kroatiens största regatta på hans Bavaria 50, var det lätt att säga ja. Så kom det sig att vi - kosterägare Hans Himbert, Smaragdägare Hans Felixon, Tarac 33 förare Håkan Södergren, Cayenneägaren Mikael Drewert, Archambault 40-gasten Jari Heinonen och jag i egenskap av Folkbåtsseglare, mönstrade på Tessan i Split förra torsdagen.

På skepparmötet hos arrangören Labud Yachtklubb på torsdagskvällen fick vi veta att 156 båtar var anmälda, att det var gemensam start och att vi måste vara i mål före solnedgången 18.30 för att räknas. Varpå vår fundering blev hur det skulle bli att starta med så många båtar samtidigt, det hade ingen av oss varit med om. Snabbt bestämde vi att Håkan som kommit bra igen sommaren 2017 skulle styra medan Janne skulle navigera, Michael skota, Hasse fota och trimma, Jari köra storskotet, Hans sköta vagnen och att jag skulle tänka taktik.

I sommarvärmen var det klart behagligt att planlägga starten och ta hänsyn till att en Bavaria 50 i charterskick har fast propeller och väger en del. Alltså valde vi att starta en bit ner på linjen, försöka få fart och fri vind. Vilket lyckades skapligt och vi gled iväg med hela klungan mot målet vid vackra ön Vis 28 M sydvart.

Snart avtog den svaga vinden och efter några timmars tapper taktisk kryss såg vi oss på fel sida om sista brisen och insåg att vi inte skulle hinna i mål. Efter det startade vi motorn, rullade in seglen och dukade upp till förfriskningar i sittbrunnen. Är det helg så är det, sade vi och satte bra fart på seglarsnacket.

Strax före skymningen gled vi in i hamnen på Vis och såg mängden av båtar. Den synen hade vi inte sett sedan Gotland Runt startade i Sandhamn förr. Inte heller hade vi lagt till i 17:e led på länge, hemma får man ju ligga max tre i bredd numera, men i Kroatien gäller att man tar den bästa platsen som finns kvar och för vår del blev det utanpå 16 andra båtar.

Efter eftersnacket klättrade vi över alla båtarna och tog en tur längs kajen för att spana in de som kom i mål trots den svaga vinden. Och jag fick en kick av att se antalet vassa båtar kroaterna har många okända märken, men försedda med många och fina segel.

Här skulle man ha sin Tarac och visa vad den kan tyckte Håkan och gillade särskilt att man kör på den transparenta ORC-regeln och inte en hemmagjord Kalle Anka regel.

Hamnlivet var oväntat lugnt med tanke på att så många seglare samlats samtidigt, inget bröl eller bråk och ingen discomusic på max. Men väl skönsång i kör på några båtar. Kroaterna vet jag från tidigare besök i landet har en särskild förmåga att spontant sätta igång att sjunga ihop.

Vi tog dock snart en god trerätters middag på en liten hamnkrog med snabb och smidig service, som vår kapten Jan besökt under årets sexveckors sejour som skeppare på sin egen båt i Kroatien. En promenad in bland de vackra antika stenhusen och in på en liten bar fick avsluta kvällen.

Nästa dag var det ny kappsegling, men bara för båtar under 50 fot så fick inte delta med Bavarian. Istället promenerade vi runt hamnen och ut på en kaj i inloppet för att se på seglingarna och tycka om deras taktik. Från en plats i solen följde vi fältet och noterade på nytt att de flesta båtarna var bland det vassaste vi sett. Hemma ser vi inga med stora vingar som en Mothjolle, uppdragbara foils, vridbara kölar på små båtar och riggar a´la´ katamaraner med både fiol och diamant i toppen för att kunna hissa codesegel i masttoppen.

Kul upplägg tyckte vi om att på en vilodag köra två lättsamma banseglingar för de med båtar som har fart. På eftermiddagen strövade vi tillbaks in till staden men satte oss snart på en lite strandkrog för att ta igen oss lite till och följa folklivet på kajen. Trots slutet av oktober var det en del rörelse i hamnen, särskilt när färjorna från Split lade till och en del av kappseglingsbåtarna måste flytta på sig.

På kvällen denna lördag gällde givetvis en ny middag och iland. Skeppare Janne hade bokat in oss på öns bästa krog, en som bara har öppet för sällskap och där han blivit bekant med krögaren. En vacker ambitiös middag på stora tallrikar med ömsom fisk ömsom långkokt kött tillsammans med utvalt vin från Vis bästa vingård förgyllde kvällen på Lola.

På nytt letade vi efter nattliv, men fann konstigt nog bara ett ställe. Jag hade nog trott att cirka ett tusen seglare skulle ge drag natten lång i hela hamnen som hemma, men inte på Viska Regatta. Vilket passade oss med rätt ålder ganska bra. Alltså klättrade vi över alla 17 båtarna till Tessan, där vi satte oss i sittbrunnen och pratade båt seglingar, minnen, hus, hälsa och annat viktigt tills ögonen ramlade ihop.

Start kl nio mot Split utanför hamninloppet betydde tidig rörelse i hamnen och ny plan för var vi skulle starta och om vi skulle sätta gennakern eller vänta med genua tills vi sett vinden. Håkan förordade som rorsman igen fri vind och om vi tog starten eller inte gick inte att se i vimlet av 156 båtar. Inga drabbningar, inget gap och inga som tjuvade, sade mig att kroaterna har koll när de kappseglar.

Snart fick vi upp geannakern och hoppades glida iväg från en annan Bavaria 50. Men lika snabbt som vi fått upp den, vred den svaga vinden och genuan måste rullas ut igen. Två minuter senare ökade vinden fläckvis och då for gennakern upp igen. Och en minut senare tog vi ner den och rullade ut genuan. Så höll vi på och satte sannolikt nytt rekord i antalet segelmanövrer på en timme.

Men Håkan hittade en privatare nära land vid ön Brac och vi förpassade fort en mängd båtar till ett surt läläge och drog äntligen den andra Bavaria 50:an i gruset. Efter det kom brisen och ökade till 8 -10 m/sek som gav alla ett rivigt ben till ett avledningsmärke utanför Split. Vi tog ut svängen vid märket som på en bansegling hemma och körde genast om flera båtar innan vi korsade mållinjen och gratulerade oss till den strålande avslutningen på Viska Regatta.

Att kappsegla en Bavaria 50 i charterskick får få för sig, för det är tungt att skota, trögt att styra och den fasta propellern bromsar duktigt. Men båten kändes mycket stabil i vattnet, krängde inte som våra lätta båtar och det gick att förstå att konceptet lockar till semester.

Men en gång är ingen gång, två gånger är en början. Alltså har vi – Janne, Håkan, Hans, Hasse, Jari, Michael tänkt att vara med på Viska Regatta 2018. Och då blir det med en ny Bavaria. Kapten Janne gillar båtar och bra affärer och slog till på en ”överbliven” 51:a när han fick hisnande rabatt.

Curt Gelin

Sittbrunnenfilmer