hafsorkestern

Hemma i den globala ankdammen.

midsommar

- Hur är det at vara hemma igen, undrar många när jag kommer hem över sommaren.
- Tja, som vanligt, säger jag.


Men det är ju inte sant. För det är ju fantastiskt att få uppleva den svenska sommaren i skärgården och träffa alla fantastiska vänner och tjejer. Fast de jag blir kär i tänder ju inte på mig, så jag får nöja mig med dem som fina vänner. Tja, som vanligt.

Läs mer: Hemma i den globala ankdammen.

Slutbadat!

krokodil5

Tänk vad härligt det kan vara med civilisation. Att kunna gå till affären och köpa lite surdegsbröd. Att smita in på drive in:en, deras Systembolag, och handla en flaska svindyr whiskey. Eller bara ta en fatöl i baren på hotellet med utsikt över sundet där Hafsorkestern ligger för ankar i den starka tidvattenströmmen.

Runt omkring simmar de livsfarliga havskrokodilerna, att döma av skyltarna på stranden. En dag ser jag den sticka upp nosen och smälla i vattnet med stjärten. Jag badar inte här.

Läs mer: Slutbadat!

Filmer från paradiset

kokosstrand

Fakareva i ögruppen Tuamotos, i franska Polynesien var nog det häftigaste stället hittills, på den här resan jordrn runt. Jag är ganska ovan dykare, typ inte alls, men där gjorde jag en drift snorkling som var helt outstanding. Se gärna filmen nedan.

I Penryhn blev jag inbjuden att dyka med prästen i lagunen och nu började jag ju få lite pejl på det här med snorkling och masker.

Läs mer: Filmer från paradiset

Kolonialruiner, sittbrunnen och 24-timmars

mike

Delfinerna dyker upp runt båten. Jag går fram i fören, hejar och visslar lite. Då hoppar de tre och tre eller fem och fem. Efter en halvtimme när de börjar tröttna och jag går tillbaka till sittbrunnen och sätter på musik. Bob Dylan och The Band dånar ut över havet från dubbelvinylen Before the flood.


Då händer det. Ännu fler delfiner närmar sig båten. Till slut dansar vi, jag och några hundra delfiner. De hoppar i gäng, ibland bara en och en rakt upp. Vattnet kokar. Jag är på väg till en ny kontinent. Australien och Stora Barriärrevet. Snart är tre månaders ensamsegling över halva Stilla Havet slut.

Läs mer: Kolonialruiner, sittbrunnen och 24-timmars

Guldfeber på Kurrekurreduttön

utflykt

- Kom ska du få se.

Han står och röker en trådsmal cigarrett utanför sitt lätta sneda bambuhus. På taket ovanför ingången står en rostfri bunke. Han håller fram den. Den är halvfull med sand. När jag tittar närmare ser jag att det glimmar gult. Jag får inte ta något kort på honom och guldet.

Läs mer: Guldfeber på Kurrekurreduttön

Till dinosauriernas land (eller var det kannibalernas)

sovkudden

Nu har jag snart seglat ensam i en vecka. Efter första hårda kryssen ut från Tarava vred vinden och på sen dess har jag tuffat i 6-7 knop med vinden i sidan. Så skulle det vara enligt Metbob, som inte är en knarklangare i Breaking Bad, utan meteorolog på Nya Zeeland. Sen skulle vinden ta slut, och när han hörde att jag bara har diesel för två dagar tyckte han att jag skulle vänta ut vinden en vecka i Kiribati.

Men då kom stormen och det gick inte att stanna i hamnen, så det blev som det blev. Det får väl ta sin tid i lätta vindar på slutet in mot Kavieng i New Ireland, där Kurrekurreduttön ligger.

Läs mer: Till dinosauriernas land (eller var det kannibalernas)

Sittbrunnenfilmer