60-åringen som klev ut över relingen.

Den 6 december fyllde han 60 år. Båtjournalisten Jonas Ekblad som nu byter sida och blir utredare på Transportstyrelsen med uppdrag att ta fram statistik om fritidsbåtsolyckor. Äntligen lite riktig kunskap hos myndigheterna om vad det är för säkerhetsproblem bland båtfolket. Samtidigt som båtjournalistiken förlorar sin främste undersökande journalist.

-Jag får ju fast månadslön och en budget att göra det jag alltid har velat gjort, men som båttidningarna inte alltid har råd med.

Han bjuder på en kopp kaffe på Stinsen vid Södra Station. Det var hans dagliga lunchställe som frilans, innan han för en månad sen gick över till fast jobbpendling till Norrköping. Han har skrivit sen 1981, när han började på Vi Båtägare. Då hade han tidigare hållit på med navigationskurser.

-Det var ju ett riktigt Klondyke med 30 000 om året som gick navigationskurser. Det var verkligen fart på det. Nu har det ju minskat till ungefär 10 000 kurser om året.

-Det var en väldig dynamik inom båtvärlden på 70-80-talet. I varenda garage byggde folk en egen plastbåt, man köpte halvfabrikat och byggde. Vegan såldes i tusentals exemplar. Sånt händer ju inte nu.

Men det är knappast färre båtar.

-Nej, men frågan är om man är ute lika mycket på sjön idag som då. Min känsla är att de som är ute och bor i båt, de har blivit färre. Däremot är det ju många styrpulpetare som flänger omkring.

Annonserna som styr båtjournalistiken

Båtjournalistiken då. Nu när han lämnar, vad kan han säga om en press som är extremt beroende av annonsörer.

-Så har det nog alltid varit. Men samtidigt måste jag säga att jag har aldrig råkat ut för någon påtryckning; att nån chefredaktör sagt att det här får du inte skriva om för då kommer vi att tappa annonsörer. Och jag har heller aldrig behövt höra att det här måste du skriva om, för då får vi in en annons.

- Så i varje fall jag, har varit befriad från det. Sen vet jag ju att det finns folk som har skrivit kritiska artiklar om nånting, och sen har man har dragit in annonseringen. De gånger det har hänt så tycker jag faktiskt att mina kollegor varit ganska orättvisa. De har gjort ett nedslag på en båttyp och skrivit att just den båttypen saknar till exempel en fix plats för en navigator eller något i den stilen. Och det kanske var en tid när 90 procent av alla båtar saknade fix plats för navigator. Då tycker jag att det är ganska dålig journalistik att peka ut just en viss båttyp lite slumpmässigt.

-Så jag tycker väl att några gånger har väl de där tillverkarna som blivit arga haft en viss rätt att vara sura.

På olika forum på nätet kritiserades båttidningarna för att inte ta ställning för Bengt Nordé, som gick ut på nätet och berättade om sin kamp för att reklamera en Hallberg Rassy 37:a. Skrovet var delaminerat hävdade den missnöjde båtköparen och stämde varvet vid Uddevalla tingsrätt. Men han förlorade och gjorde upp med HR om återköp av båten på hemliga villkor. Jonas gjorde en djupdykning i På Kryss i samband med rättegången.

-Det var ju en läskig grej att ge sig på. Det enklaste hade ju varit att ta Nordés parti helt och hållet. För det var ju vad många båtmänniskor och andra tyckte att man skulle göra. Men när jag kollade lite närmare kunde jag konstatera att jag tyckte det var en riktig dom, utifrån de förutsättningar som fanns. Sen vet vi ju inte hur det förhöll sig med båten egentligen.

-Jag blev uppringd av en glad Christoph Rassy, när de hade fått tillbaka båten. Då hade de undersökt den ordentligt själva och sa, att det var inget fel på den. Och om jag ville komma ner och undersöka den, då var det fritt fram. Men det hade tidningen inte resurser till. För ska man börja med en massa provborrningar så kostar det massor med pengar.

-Båten skulle säljas, men jag vet inte hur det gått med den saken. De sa att de skulle inte laga några hål eller nånting utan köparen skulle få se och göra de undersökningar han ville.

Jag pressar i alla fall honom lite till; skulle inte båttidningarna kunna vara mera kritiska utan det kraftiga annonsberoendet?

-Det där är ju pressens dilemma. Det är ju likadant med dagstidningar, att man är annonsberoende.

-Många tror ju att till exempel På Kryss är annonsoberoende, men den är ju nästan helt annonsfinansierad.

-Förra chefredaktören, Erling Matz, brukade säga att det var bara portot som medlemmarna betalade för att få På Kryss. Resten skulle man dra in via annonser.

-Det vore ju läckert om det fanns en tidning som helt och hållet byggde på att klara sig på något annat sätt.

-Det gjordes ett försök med en tidning som hette Gear Test. En engelsk tidning på 70 eller slutet på 60-talet utan en enda annons. Den kom ut med ett par nummer om året med djuplodande tester av radarreflektorer och alla möjliga grejer. De var hemskt bra, men tyvärr höll det inte.

-Överhuvud taget testerna i båttidningar är ju ganska dåliga. Men jag tror inte det kommer sig att man är pressad av annonsörerna, jag tror det är tidningsekonomin som styr.

- Jag har bara provseglat ett par båtar och skrivit om det. Jag tycker det är tillräckligt svårt att testa GPS:er, och liknande apparater. Ska man göra det seriöst är det oerhört komplicerat. Och en hel båt, herregud....

Du har ju varit en av de få undersökande eller grävande journalisterna i svensk båtjournalistik, säger jag.

-Jo, jag har ju undersökt en del. Och det har ju varit kul, det är det jag gillar.

Men det blev inte tillräckligt ofta för att du skulle vilja fortsätta med det?

- Det är väl återigen det där med resurserna. Det är det som jag tycker är kul med Transportstyrelsen, för där har jag en heltidstjänst och månadslön. Där kan jag grotta ner mig i en massa saker. De betalar resor om jag behöver åka någonstans och intervjua folk. Den budgeten fanns inte på någon av de båttidningar jag jobbade på. Bara i undantagsfall kunde man göra sånt.

I sitt nya jobb ska han vara utredare och analytiker.

-Jag ska utreda fritidsbåtsolyckor och analysera dem. Sen kanske man kan komma in på närbesläktade frågor, vi får väl se vartåt det barkar.

-Jag tänker vara kvar där tills jag går i pension. Det är ganska fantastiskt att de anställer en gammal gubbe som mig.

Båtpolitiken behöver saklighet

Båtpolitiken då, där det, det ena konstiga förslaget avlöser det andra. Flytvästtvång, promillegränser och utsläppsförbud. Hur ser en avgående båtjournalist på sånt?

-Toaletterna spelar i en alldeles egen liga. Där har besluten fattats på departementsnivå. Det är en massa olika internationella överenskommelser som jag inte kan. Det där ingår inte i mitt jobb.

-Men när det gäller promillegränser och förarkompetens, då tror jag att det är viktigt att om man ska kunna få igenom sånt, att man har ett bra underlag. Att man kan tala om, hur många liv som kan antas kunna sparas genom att införa en viss regel. Jag tycker väl som princip att man ska inte införa regler, som man inte kan motivera. Vad jag sett hittills verkar det som om alkoholen kan spela en stor roll i många båtolyckor.

Flytväst-tvånget har man ju skjutit åt sidan på hans nya arbetsplats, trots att sjöräddningen och andra har krävt det.

-Om man ska införa ett sådant krav, då måste man ju kunna visa på att det skulle ha en bra effekt. Det kanske räcker att man räddar ett enda människoliv per år, så kanske det är nog. Det är ju en politisk bedömning. Men man har inte utredd det ordentligt. Man har fört en enkel statistik på hur många som har omkommit i fritidsbåtar. Det är i stort sett allt.

- Nu är det meningen att vi ska undersöka det här mer i detalj. Då skulle man ju kunna kolla hur många av de här som omkom, hur många av dem skulle kunna antas ha klarat sig om regeln med flytväst ombord funnits.

-Nu tänker jag titta på varenda drunkning: Hade de flytväst på sig och dog i alla fall, hade de flytväst ombord men inte på sig. Och vad jag sett hittills är det i varje fall två fall där man haft flytväst i båten men inte har tagit den på sig.

- Det har varit av olika skäl. Det var två man som var uppe och fiskade någonstans i Norrland. De hade både flytoveraller och flytvästar ombord, men det var för varmt och fint väder, så det blev för varmt att sätta på sig dem. Det slutade med att den ena drunknade. Sen är det folk som drunknat trots att de haft flytväst på sig. Enligt den stora båtlivsundersökningen är det en väldigt hög procent som redan har flytväst med ombord.

-Man undrar ju om de som inte har flytväst idag, skulle sätta på den om de tvingades ha den med ombord. Man kan ju tänka sig fallet att båten börjar sjunka och man hinner sätta på sig den. Då vore det ju intressant att veta hur många sådana fall som existerar.

-Sen kan man också fundera på: Om den där lagen infördes, hur många skulle strunta i den?

-För det går ju inte att övervaka den vidare effektivt. Särskilt inte på insjöar. Där finns ju ingen polis som kommer och räknar flytvästar.

-Det är ju bara när det väl har hänt. Då skulle man ju kunna tänka sig att den som är befälhavare får ett skadeståndsansvar om någon som är med drunknar och man inte haft nån flytväst med sig.

-Jag har varit och lyssnat på flera rättegångar. Där togs det upp en gång, att båten var dåligt utrustad för man hade ju inte ens flytvästar. Då fnös advokaten bara och sa: Det finns inga lagar som kräver att man har flytväst. Och ingen sa emot honom.

-Det gäller att ha mycket på fötterna när man kommer med såna här lagar. Det är det jag hoppas kunna bidra med. Att man lite mer sakligt ska kunna motivera såna saker.

Okunnighet eller jättekunnighet

Är det okunskap om båtlivet som gör att det kommer såna förslag. Var ligger det politiska ansvaret för båtlivet.

-Såvitt jag förstår är det hos näringsdepartementet. Men det där med okunnighet, det hör man ofta i debatten. Politiker, tjänstemän på Sjöfartsverket och Transportstyrelsen beskylls för att vara okunniga. Men jag har träffat flera av dem. Politiker och tjänstemän är inte alls så okunniga som många tror. Flera har båt och är ute mycket själva. Vi människor är ju ofta så, att när de där andra inte tycker som vi själva, då tycker vi de är okunniga.

-Det finns en okunskap. Men jag tycker att båtlivets företrädare och båtjournalister som anser sig vara jättekunniga, det är inte säkert att de heller är så kunniga. Till exempel när det gäller flytvästanvändning eller alkoholens inverkan.

-Jag är lite lätt chockad över att man under en lång period nu inte har kollat promillehalten hos de som omkommit i båtolyckor. Det gjordes förr, när Sjösäkerhetsrådet var en egen myndighet. Då tog man in obduktionsprotokoll.

-I fredags gick jag igenom de rapporter vi fått hittills med obduktionsprotokoll. Då hittade jag tretton fall. Det var tolv döda och en olycka där man kört upp i land. Av de var fyra helt fria från alkohol och en hade 0,19, det får man ju tom köra bil på. De övriga startade på 1,7 och stannade vid 2,4. Det flesta med sprit i sig låg omkring 2 promille.

-Det talar ju i varje fall för att man måste förändra alkoholvanorna. Nu utgår jag bara från 13 fall, men jag blev lite deprimerad av att se det där. Jag hade nog inte trott att det skulle handla om så höga promillehalter.

-Så det är möjligt att det är spriten som är största problemet.

De otillförlitliga sjökorten

Sjökorten har Jonas skrivit mycket om. I dag när allt fler använder GPS och e-sjökort, som han kallar dem i standardverket ”Navigering och sjömanskap” som just kommit ut i en totalreviderad version, då blir det allt mer uppenbart hur dåliga dagens sjökort är utanför farlederna. Borde de inte också totalrevideras?

-Det vill ju alla på Sjöfartsverket. Där är det ju finansieringen som är problemet. Det eviga dilemmat är att sjökorten och Sjöfartsverkets hela verksamhet grundar sig på farledsavgifter från den tunga yrkessjöfarten. Den tunga internationella yrkessjöfarten struntar ju fullkomligt i var grunden ligger i Stora Nassa.

-Det är ju inte bara fritisbåtar det gäller, utan även Waxholmsbåtar och annan yrkessjöfart, taxibåtar och sånt. De betalar ju ingenting heller. Det är bara internationell sjöfart, de där stora som betalar. I Stockholm är det framförallt finlandstrafiken som bekostar allting.

-Sen har de några få miljoner för fritidsbåtar. Det mesta av det går till sjöräddning.

-Antingen ska man säga att det här är statligt, ska pröjsas med statliga pengar. Anslag helt enkelt. Eller också får man betala med andra pengar. Kommunerna till exempel. De som har intresse av det här. Och i slutändan båtorganisationerna, att båtägarna betalar. Men så blir det ju inte.

-Båtorganisationerna skriker ju i högan sky, så fort det börjar bli något som liknar skatter eller avgifter.

-Men på Sjöfartsverket vet jag att det nu finns de som kliar sig i huvudet och funderar på om man inte skulle kunna ändra dagens utprickning. Den är ju ursprungligen gjord för små skutor och sånt. De hade ofta minimidjup på 4-5 meter. Det motsvarar inte fritidsbåtsbehoven. Så man skulle antagligen kunna skippa många sjömärken. Sen finns det andra som man kunde göra billigare med ensmärken som står uppe på land, eller målade fläckar. Fyrarna skulle man också kunna förenkla och förbilliga.

-Återigen, det jag tittar på nu. Man skulle kunna använda det som sjöräddningscentralen kommer fram till när det gäller grundstötningar. Om de kan använda sina datorer så att det blev en röd prick på en karta på varje ställe där någon gått på grund. Då kan man se var det blir ansamlingnar av röda prickar.

-Bland annat vid en fyr som heter Svinbådan, söder om Kullen.

På Jonas inrådan googlar jag på Svinbådan och grund och får 898 träffar. Första träffen har beskrivningen: Veckans första besök på Svinbådan var danskt.

-Så håller det på. Jag var nere på Sjöräddningscentralen och fick hjälp med att ta fram statistik. Det är tre fyra allvarliga fall varje år. Jag pratade med sjöräddningsskepparen där nere, att om man satte upp en lysboj eller så så pricken syns ordentligt?

-Då sa han på skånska: Ja, men då sulle ju ente vi få nåe å göra. Han skämtade så klart.

-Så nu har siktar jag på att försöka få dit en lysboj. Och om det visar sig att grundstötningarna minskar så vore det ju en fjäder i hatten.

-Sen tror jag det finns många andra som sitter på uppgifter om var folk brukar gå på grund. Lokalbefolkning och andra med lokalkännedom. Man kanske skulle ha en del privat utprickning, kanske försäkringsbolag vill betala. Kryssarklubben har ju redan hållit på länge att sätta ut kummel och fläckar. Det är ett system man kanske skulle kunna bygga vidare på.

-Med ganska enkla handgrepp skulle det gå att höja säkerheten och till och med göra den billigare.

Är det staten som ska betala för fritidsbåtarna då, eller hur ska det gå till?

-Kommunerna betalar ju anslag för sporthallar och allt möjligt annat. Båtorganisationerna för ju alltid fram att vi betalar ju bränsleskatt. Det är väl i alla falla de som utnyttjar det hela som borde betala. Kanske inte bara båtägare, kanske turismen i ett visst område. Det är ju många sjömärken som redan idag sköts av en kommun eller en hamn.

-Hittills har man gjort propaganda för flytvästanvändning och mindre alkohol, och det är ju bra, det ska man ju fortsätta med. Men lite mer är man nog inriktad nu på hur man kan förändra infrastrukturen med bättre sjökort eller hur man kan förbättra sjöräddningen. Där tror jag man se på vad man kan göra för insjöräddningen. Bättre kommunikation är viktig.

Mobiltelefoner räddar liv

- Det finns ju några som har blivit räddade nu med hjälp av mobiltelefoner. Det tillhör det som Transportstyrelsen tänker göra en satsning på, propagera för: Mobiltelefoner i plastpåsar.

- Jag har tre exempel på folk som har blivit räddade. Senast i somras var det två man som var ute i en liten tvåmänning öster om Gotland. I en åskby så välte båten, slog runt helt och hållet. Båtägaren hade gått i en navigationskurs för några år sen och fått reda på att han skulle ha mobiltelefonen i en plastpåse, så det hade han. Han lyckades ringa 112, och det tog en dryg halvtimme så var de uppplockade. När de kom till Visby sjukhus hade den ena 34 grader och den andre 32. De hade nog aldrig klarat sig om de inte kunnat telefonera.

-Ett annat fall var två killar som var ute och seglade i Vättern utanför Vadstena för ett par år sedan. De seglade en Snipe som slog runt helt och hållet. Masten fastnade i botten och det var tusen meter till land. Det var kallt i vattnet, inget läge att simma tusen meter. De hade också en mobil i en plastpåse.

-Sen visar jag bilden från Sittbrunnen på Florence Arthaud som blev räddad utanför Korsika efter ett mobilsamtal, när jag håller föreläsningar på föreningar och båtklubbar. Såna föredrag kan jag numera göra gratis på betald arbetstid.

-Det har vi bestämt utan vidare efterforskningar, att mobiltelefoner i plastpåse ska vi propagera för.

Medan Jonas läser manus och stryker alla svordomar, kommer den tragiska nyheten om segelbåten som gått på grund utanför Harstena i helgen. Mamman som skulle till Blidö som präst omkom, medan maken och dottern räddades. Det larmet till räddningstjänsten gick också via mobiltelefon, 112.

-Sen kommer det också en massa nya nödsändare. Det håller på att växa upp en hel flora. Post och Telestyrelsen ska kalla till ett möte där bland annat radiospecialisterna från Transportstyrelsen ska vara med. Och så får jag antagligen följa med också.

-Det är intressant. På JRCC är man väldigt nyfiken. Det är svårt att hålla reda på. Men ytterst är det ju bra. Det var en 100-fotare som tappade kölen vid Fastnet Race och fastnade med masten i botten.  Den hade allting vad gäller nödutrustning, men ingenting fungerade när den låg upp och ner.

Men då var det en i besättningen som hade en PLB. Den var registrerad i Portugal så det tog nån timme innan alla fattade vad det var fråga om, men sen blev de räddade.

Nu är det färdigskrivet för Jonas. Säger han. Möjligen en och annan pressrelease. Det är ju synd om det inte blir några fler, typ den fantastiska berättelsen ”In i dimman”, som han skrev för Göta Segelsällskaps klubbtidning.

- Man ska inte sitta på två stolar samtidigt. Antingen är man journalist eller byråkrat. Jag vill ju inte att det ska bli tyst i fikarummet när jag kommer in, om de tror jag ska skriva om dem. Och så kommer jag nog inte att få tid att skriva lika mycket som tidigare.

Men lite hoppas vi. Och framförallt kommer det att bli ännu mer intressant att lyssna på föredrag av utredaren och analytikern Jonas Ekblad i framtiden. Håll kollen på hans hemsida.

Niklas Krantz