båtmässan

Andelen segelbåtar var mycket liten jämfört med motorbåtarna, tyvärr. Saknade också trimaraner. Mina vänner och jag utforskade i alla fall de flesta segelbåtarna. Det är intressant att se hur olika vi bedömde båtarna. Någon var mest intresserad av lösningen och utrymmena i ruffen, en annan tittade mycket på badstegar och jag tittade uteslutande på rorsmansmiljön.

Foto Stina Lönn

 

Det är ju ratt som gäller på nya båtar framför allt i 30 fot och över. Det finns många olika lösningar. Man kan ha en jättestor ratt som man når från båda sidorna. Men den blockerar hela sittbrunnen och man måste klättra förbi. En mindre ratt är smidigare men då kan man inte sitta långt ut i lovart och definitivt inte glida ned över relingen för att hålla sig kvar när de lutar. Så kan man ha två rattar och det är nog smidigast när det gäller de moderna breda båtarna. Den bästa lösningen med två rattar hade även en rundad durk för att kunna stå horisontellt vid lutning. Självklart vill man kunna se både kompass och plotter som rorsman, men det tycker tydligen inte alla konstruktörer. Möjligheten att behålla fotfästet vid lutning såg jag inga lösningar på. Det borde finnas fotstöd som kan fällas ut vid behov. Jag frågade en säljare om detta och han tyckte att det var ett udda önskemål.

Det är lite komiskt att vi går runt och minglar bland dessa båtar och diskutera rattar, ståhöjd och toaletter, dusch och plotterns placering. Sedan åker vi hem till våra smala och trånga 70- och 80-talsbåtar vars enda elektronik består av vår medtagna mobiltelefon.

Jag besökte några ruffar också och säljarna visade lite nya praktiska lösningar. Ett skjutbart navigationsbord som kan flyttas in i ett hörn för att lämna plats åt matgäster. I min värld är ett navigationsbord ett stort och lutat bord där man får plats att veckla ut hela sjökortet, inte ett pluttigt horisontellt placerat bord där max Båtsportkortet får plats. Säljaren menade att "ingen använder vanliga sjökort längre eftersom det finns plotter".

Foto Stina LönnVi släntrade runt bland motorbåtarna också och hade inget intresse att titta på dem närmare. Men plötsligt uppenbarade sig Rupert 32, den största och flådigaste ribb jag har sett. Mörkgrå, stor och mäktig. Jag kunde nästan höra motormullret. Vi gick genast ombord och fick en trevlig och saklig guidning av säljaren. Han svarade på alla mina frågor om längd, motorer och maxfart. När jag frågade om priset svarade han ca 10 miljoner. Rakt och ärligt. Fantastiskt skönt att få ett sådant bemötande utan en "lilla gumman" attityd.

När båtarna var avklarade var det dags att bege sig mot C-hallen och alla tillbehör. Tänk att man alltid hittar nya prylar som man plötsligt inte kan klara sig utan. Mina vänner som har båt gick runt och funderade över hur mycket saker de tappade i sjön förra säsongen. Det blev lite smått och gott och en stor kasse full med broschyrer och tidningar. När vi började bli nöjda upptäckte vi att vi hade missat en hel hall. Det var kanske där de gömt trimaranerna. Efter många timmar var det skönt att sätta sig på bussen hem igen och drömma om sommarens seglingar.

Stina

{jcomments on}

Sittbrunnenfilmer