Heidenstammarna

Ljusen från Heidenstam

heidenstamDet började med att en kille hade en positionsangivelse och efter det "2 av 11" positionen var en vik på Häradsskär och jag kunde inte låta bli att fråga vad han menade. Det var Heidenstamsfyrar som han hade besökt. Började fundera på hur många jag hade besökt eller seglat förbi och det var betydligt fler än två.

Det skriver Tommy Andersson i Kungshamn i sin blogg Thallatha.

Hur många haverier som inträffat längs Gotska Sandöns stränder och på grundområdet Kopparstenarna ca 10 distansminuter norr därom, är det nog ingen som vet. Några finns dokumenterade, men de flesta haverier är med all sannolikhet okända.
 
Mellan åren 1859  fram till 1914 inträffade närmare 70 haverier runt Gotska Sandön. Albert Engström återger i sin bok om Gotska Sandön de anteckningar  om strandningar som fyrvaktaren Frans Oskar Lilja  förde fram till han slutade som fyrvaktare  1894 och efter det från notering i fyrloggen.
 
Fyrvaktare Lilja, som trots sin varma kärlek till spriten, förde en ytterst noggrann privat dagbok under 33 år, samt gjorde en förteckning över strandningar, påbörjad samtidigt med hans anställning vid fyren.
 
De olika myndigheterna hade en njugg inställning till  att man behöver en fyr på Gotska Sandön. Detta beroende på det att man vidhöll att skeppsbrott i dessa trakter var ovanligt. Fartygens rutter gick i första hand förbi Gotska Sandön och inte in till själva ön.
 
Detta är dock en sanning med modifikation, Kopparstenarna, grundet norr om Sandön, var vida känt även utanför Sveriges gränser. Varje fartygschef som kunde välja mellan att gå mellan fastlandet och Gotland eller Gotland och baltiska kusten valde det senare om det fanns någon liten uns av oväder i luften. Risken att förlora kursen och hamna på Kopparstenarnas grund var alldeles för stor. Detta i sin tur innebar att det ofta togs större risker med att gå på östsidan av Gotland istället för att gå i lä mellan Gotland och fastlandet/Öland.
 
Den största anledningen till den negativa inställningen till att bygga en fyr på Gotska Sandön var troligtvis de problem som kunde uppstå, förutom att det var svårt att grundlägga  i sanden.
 
Det fanns inga fyringenjörer vid Lotsverket utan man anlitade officerare från Flottans Mekaniska kår. Dessa herrar hade en övervakande funktion och man kan dra den slutsatsen att det antagligen uppstod problem många gånger beroende på att ansvarsfördelningen var diffus.
 
Lägger man sedan till detta, det faktum att entreprenörer och leverantörer hade sina egna åsikter, samt de ofta besvärliga transporterna ut till själva fyrplatsen, så förstår man försöken till att hejda Gotska Sandöns fyr  från de ansvariga.
 
Nils Gustav von Heidenstam  började som ingenjör på Fyr- och Båkinrättning 1849. Det första projektet som Heidenstam blev involverad i  gällde en fyr på Grimskär, en lite holme i Kalmarsund utanför Kalmar. Malörens fyr, längst uppe i  Bottenviken, ritade Heidenstam år 1851. Det blev ett vackert 17,5 m högt, koniskt trätorn. Skissen till vänster. Samma slags torn fast med mindre dimensioner uppfördes året därpå på Hjortens Udde i Vänern och på ön Fjuk i Vättern.
 
Nästa viktiga projekt för Heidenstam blev Gotska Sandön, vars besvärliga sanddyner ställde särskilda krav. Heidenstams förslag var två fyrar, som måste konstrueras lätta för att kunna grundläggas i sanden. Med erfarenhet från utlandet, konstruerade Heidenstam skruvpålar och ett tornskelett av järnstag, som täcktes med brädor. Fyrarna skulle bilda en enselinje och varnade för grundet Kopparstenarna beläget ca 10 distansminuter norr om ön.
 
Byggnadsplanerna på Gotska Sandön tog inte riktigt fart förrän 1856, då fyra engelska fartyg gick på grund utanför Faludden. (Faludden är en liten udde på sydöstra Gotland.) Det visade sig att havet mellan Gotland och fastlandet varit skyddat från vinden men att befälhavarna inte vågat ta den vägen beroende på Kopparstenarna. När denna berättelse nådde brittiska amiralitetet, skrev man ett brev till svenska Utrikesdepartementet och i mer eller mindre starka ordalag uttrycker sin besvikelse över Sveriges avsaknad av fyrar, en vid Kopparstenarna i synnerhet men även vid svenska kusten i allmänhet.
 
Heidenstam som blev ju anlitad för planering och utformning  ritning till fyren på Gotska Sandön redan sex år tidigare. Detta resulterade dock i att han under denna tid kunde förbättra och vidareutveckla en ny teknik som bestod i att bygga i järn istället för trä.
 
Resultatet av Heidenstams ritningar blev dock att det skulle uppföras två stycken fyrtorn på Gotska Sandön, ett nordligt lågt placerat och ett sydligt lite högre placerat. Finessen med denna placering var att man genom att syfta mot fyrarna hela tiden skulle kunna avgöra sin egen position gentemot Kopparstenarna.
 
 
Heidenstam ville från början ha en rak linje från ön och ut till mittpunkten av grundet men detta gick tyvärr inte så syftlinjen fick istället gå ut till den grundaste delen av revet. Det berättas att han med stort engagemang klättrade i träd för att rikta ut exakt var fyrarna skulle placeras. En annan anledning till att bygga två fyrar istället för en var att det skulle bli enklare att identifiera fyrarna, så att man inte förväxlade dem med fyrarna på Fårö och Östergarnsholm.
 
År 1903 släcktes och revs den södra fyren, man hade då installerat en klippapparat och bifyr i den norra fyren. Klippapparaten skapade en unik karaktär åt fyren så att identifieringen av den blev möjlig och bifyren angav positionen gentemot Kopparstenarna.
 
Gotska Sandöns fyr avbemannades enligt olika uppgifter 1968 eller 1970, klart är dock att den siste fyrmästaren stannade kvar på ön och fortsatte arbeta åt Naturvårdsverket som chef för en grupp tillsyningsmän.
 

Den nordliga fyren är idag beklädd med eternit utanpå stålkonstruktionen och är 24 meter hög. Fyrens lyshöjd över havet är 41,6 m, och dess lysvidd: 24 nm. Tio st skruvpålar, fyra meter långa,  av gjutjärn, utgör grunden för fyren.












I naturrummet i Gostka Sandöns fyrby, finns en uppskuren modell av fyren, så att man bl.a. kan se dess konstruktion. Dessvärre var jag lite slarvig när jag tog ett kort på modellen, så bilden blev en aning suddig. Naturrummet finns i den röda byggnaden på bilden till vänster, det gamla skolhuset. Bilden är taget från den plats där den andra fyren stod tills den revs 1903.
 
Det påstås att alla som övernattar på Gotska Sandön har möjlighet att få ta del av en guidad visning av den norra fyren. Mycket riktigt. Under de tre dygnen vi var på Gotska Sandön  sommaren 2010 var det två visningar av fyren. När visningarna äger rum finns  anslaget på anslagstavlan på kökshuset på lägerplatsen.

 


Vi var naturligtvis tidiga och ganska ensamma ett tag, men efterhand samlades det en hel del personer som var intresserade  och som gick den långa trappan upp till fyren.














Lägervärden Jennifer visade oss fyren. Om jag inte uppfattade det fel hade nån av hennes förfäder varit fyrvaktare på Gotska Sandön. Hon hade mycket intressant att berätta.












Bl.a. fanns det ett staket mitt på golvet som omgärdade ett hål som var ca 2 meter djupt. Anledningen till att man grävt hålet, var ett lod, som troligtvis drev runt fyrlyktan på något sätt. Fyren var en aning för låg och man fick gräva hålet för att tiden det tog för lodet att nå till golvet var en aning för kort för att stämma med vakterna. Jag har ett bra minne men kort, men jag tror det var så hon sa.
 











Det fanns ett lite krypin med kamin längst ner i fyren där personalen kunde krypa in och värma sig. Mest imponerade  konstruktionen av järnstag och den höga spiraltrappan där vi fick klättra upp några i taget.












Spiraltrappen ledde upp till ett teknikrum, varifrån det gick en trappa upp till en lucka i taket som som ledde ut till den "balkong" som fanns runt toppen på fyren.











 
Från balkongen som omgav fyren var det en strålande utsikt runt om, även om träden nästan var lika höga som fyren. Bilden till vänster mot norr och Kopparstenarna och bilden till höger åt sydost och  St Beckrevet. Så här i efterhand undrar jag varför jag inte tog en bild åt det hållet där den andra fyren tidigare stod.
På toppen av fyren  tronade naturligtvis det viktigaste - själva fyrlyktan.
Nuvarande optik: 4:e ordn. (500 mm) dioptrisk planlins med bulls-eye och inslipade ringar, 4 fack 90°, roterande samt en modern mindre roterande reservlins uppe på stora linsen. Fyrapparat: 2x1000W 120V lampor.
Övrig utrustning: Bifyr: 3:e ordn. (1000 mm) dioptrisk trumlins 30°, 2x1000W 120V lampor.    http://www.fyr.org/pdffiler/407200.pdf
 

Den södra fyren som revs 1903 stod på kullen alldeles intill Fyrbyn och i vars framkant ett par "jordkällare" finns.
 












Tommy Andersson

Thallatha

En del faktauppgifter hämtade från  Magnus Götherström´s skrifter. http://www.reecoy.com/skrivet/artpub.html

 

Reportaget om Gotska Sandön ingår i en serie om Heidenstamsfyrar, i första hand de jag besökt

Gustav von Heidenstam  http://thallatha.blogspot.com/2010/04/heidenstamsfyrar.html

Malören  http://thallatha.blogspot.com/2010/04/heidenstamsfyr-maloren.html

Fjuk  http://thallatha.blogspot.com/2010/04/heidenstamsfyr-fjuk.html

Hjortens Udde  http://thallatha.blogspot.com/2010/05/heidenstamnsfyr-hjortens-udde.html

Sittbrunnenfilmer