från Västindien

 Hur man bäst lever sitt liv

DSC_0096

Mr Quality och Free Spirit II tävlar om vår uppmärksamhet när vi närmar oss den smala passagen in till Tobago Keys. I sina färggranna små träbåtar dansar de före oss tills den ena avgår med segern och visar oss till en boj, alldeles vid gränsen till Turtle Area. Vi förtöjer, förtjusta över att vara på simavstånd från platsen där det är 100% garanti att se sköldpaddor. Jag som omedelbart brukar slänga mig i vattnet iförd snorklingsutrustning för att kolla ankarfästet, bestämmer mig för att lita på bojen och siktar in mig på sköldpaddorna istället.

 

CIMG1511Vi är sju kvinnor som seglar en vecka i Grenadinerna. Som vanligt väcker vi uppmärksamhet, båtar med endast kvinnor ombord är sällsynta och vi bockar av de obligatoriska reaktionerna och skämten. Seglingen är en del av mitt, Linda Lindenaus, seglingsutbud för kvinnor. Alla i gruppen har seglat med mig tidigare i Medelhavet och vi konstaterar att här blåser det mer, här får vi verkligen segla. Vi har en stadig ENE vind, 6-10 msek, och stundtals når vi 9 knop trots att den tunga jollen släpar efter.

 

CIMG1498Tobago Keys har alla rekommenderat. Det är en samling små öar och korallrev, vackert men inte helt lättnavigerat. Chris Doyles pilot är full av skräckhistorier om grundstötta båtar, men för en Stockholmsseglare är det inga större problem. Många människor har sin utkomst här, så fort vi förtöjt har vi dem runt båten. De är inte alls så påstridiga som jag förväntade mig. Om vi hälsar vänligt och artigt, och avböjer vänligt och artigt lämnar de oss med en önskan om en trevlig dag. Förutom T-shirts med texten ”Sail fast, live slow” eller ”Born to sail, forced to work” erbjuds vi barbeque på stranden. För 100 EC per person (knappt 300 kr, Västindien är inte billigt) blir vi hämtade av Michael vid båten, ser solen blixtra till i grönt just när den passerar horisonten och serveras halvmeterlånga, grillade langustrar med tillbehör. Michael och hans 72-åriga mamma driver ett av strandhaken med två bord. De bor på Union Island, när vi ätit färdigt har de 25 minuters färd hem i natten i sin öppna båt, genom rev och över öppet hav. Just där på stranden i mörkret, mätta och filosofiska, funderar vi över jorden, människorna och var och hur man bäst lever sitt liv. Vi som lever i Sverige längtar efter värmen, lättheten, lugnet. Slutligen konstaterar vi ändå hur privilegierade vi är, som har råd att välja.

Linda Lindenau

Sittbrunnenfilmer