Få har seglat som Heléne och Arne Mårtensson med sin Hallberg-Rassy 62 Yaghan. I 19 år har de levt sin dröm, seglat jorden runt, besökt Antarktis och Sydgeorgien. I somras besökte jag dem för att höra deras syn på båtval och segling. Varpå de berättade om sin värsta prövning – över Sydatlanten 2017.
Drömmen om att segla långt hade Heléne och Arne Mårtensson haft ett tag när de lättade från Bullandö 2006 för att segla jorden runt. Den började för Arne med GKSS-eka i Vänersborg, sedan till BB 11 och långsegling på Bohuskusten i tonåren. Första ruffbåten var en Albin 79 som byttes till en Albin Stratus 35 kappseglades i Gotland Runt och behölls i 18 år.
- På 1990-talet blev Stratusen för trång, varföe jag kontaktade Baltic Yachts om en 50-fotare för kappsegling och långsegling. Men förstod snart att det inte finns en bra kompromiss. Av en slump såg vi en Hallberg-Rassy 46 och fick en broschyr av en seglarvän. Jag var dock låst i mina fördomar, gillade racers och tyckte inte att typen passade oss. Heléne gillade å andra sidan 46:an direkt.
Först när jag kom ombord på HR 46 gillade jag stilen och beställde en. 46:an var bekväm och när vi seglade till Shetland och Färöarna växte tankarna på en båt för riktigt långa seglingar. Till saken hörde att jag skulle jag pensioneras från mitt jobb på banken, där regeln var att gå vid 55 om man tillträtt som VD före 40. Vilket ledde till frågan: Vad ska vi hitta på då? Vi hade blivit bitna på långsegling med 46:an och sade att nu finns livets chans att segla jorden runt. Det gav tankar på en båt som kunde fungera att bo på i flera år.
Vi hade sett HR 62 på Öppet Varv i Ellös, tyckte om den och förstod fördelarna med att gå upp i storlek - större tankar och högre fart. För att sätta oss in i om det var någon mening med en så mycket större båt, tog vi kontakt med Christoph Rassy, som föreslog att vi skulle ta oss till varvet och bo över i båten. Dagen efter skulle han segla med oss.
När vi kom till 62:an sade vi: Den är för stor, vi ska inte ha en så stor båt. Men för skams skull får vi segla med. Första upplevelsen var att 62:an kändes mycket härligare än 46:an på rodret. Sedan var det detta med storleken - 62 fot passade perfekt - bortsett från ekonomin. Men jämfört med andra kända märken i samma storlek, låg HR 62 bra till.
Heléne och jag seglade med Christoph, han brassade middag och gav oss del av sina djupa kunskaper och idéer. Heléne kojade vid två på natten, men jag hade ett så fascinerande samtal om båtar och konstruktion med honom, att vi satt uppe till fem på morgonen. Hans tankar var spännande att ta del av och bidrog till att vi köpte 62:an. Han är en charmerande person, mycket duktig företagare och djupt kunnig om båtar och ekonomi.
Det sista konstaterade jag då jag som bankman bad om varvets bokslut, såg vinsten mot omsättningen och att det var skuldfritt. Då släppte jag funderingen på bankgaranti, trots att det var väldigt mycket pengar att betala in. Varvet hade tjänat bra med pengar, alltså kommer det att finnas kvar, resonerade jag. På begagnatvärde och service blev jag helt övertygad.
Beträffande rabatt fanns ingen, bara att priset sänktes mot att båten visades i Düsseldorf. Andra varv erbjöd mer wheeling och dealing kände jag, minns Arne.
Efter att ha tagit emot och topputrustat Yaghan 2003, bar det iväg på en treårig jordenruntsegling 2006. Erfarenheterna finns i boken ”Vid nytt roder”.
2009 var Mårtenssons hemma igen, men lusten att fortsätta segla långt fanns kvar och ledde till en hård långsegling, nu i Cooks kölvatten och till avlägsna Sydgeorgien. Denna ö i Sydatlanten får sällan besökas, här ligger Shackleton begravd och djurlivet är exotiskt. Seglingen genomfördes, men blev deras värsta upplevelse.
- Överseglingen från Sydgeorgien till Kapstaden blev en prövning och enda gången vi var osäkra på om vi skulle komma hem. Vi hade sagt att vid en signifikant våghöjd på fyra meter väntar vi. Men för Södra Oceanen finns inga tillförlitliga väderprognoser över längre tider, inte ens de för yrkessjöfarten, som vi använder.
- Inför avfärden från Grytviken i Sydgeorgien kunde vi se att ett lågtryck skulle komma över oss, men tänkte att vi har ridit ut stormar förut, alltså borde vi klara även denna. Men vi fick 60 knops vind och sju meters signifikant våghöjd - 14 meter i verkligheten. I två dygn hade vi inga segel, det gick inte att vara uppe, det bara tjöt. Autopiloten styrde, det var obehagligt, särskilt när extrastora sjöar gjorde att båten skar upp med vatten ända upp på ruffrutorna, innan autopiloten fick kontroll igen. Den överseglingen tog på oss.
Heléne: En sådan resa gör vi inte om! Om någon säger att vi är äventyrare, då säger vi nej. På den seglingen drabbades vi av övermod, alla våra tidigare seglingar hade ju gått bra. Men nu efteråt? Nej, man ska inte vara på Södra Oceanen! Det var skönt att se Kapstaden efter två veckor till sjöss. Sannolikt överlevde vi enbart tack vare en mycket bra och sjöduglig båt.
På frågan om hur det är att segla 62-fotare i skärgården, svarade Heléne och Arne att de klarar Yaghan fint på två tack vare knappsegling.
- Vi går till samma naturhamnar som med Stratusen - Vildgrytan, Stora Nassa, Huvudskär, Båtviken. Men vi ankrar och tar jollen iland. Att Yaghans rigg är högre än Djuröbron ger en omväg, men uppvägs av trivseln på Bullandö.
Trots stark motor, kryssar Mårtenssons en del. Som i Vindö Strömmar. I den lätta vinden vid fotograferingen kortslog de med god fart på inre focken. Arne flyttade skotpunkter, satte an fallen och navigerade medan Heléne styrde och skotade. Samspelet var som om de seglade en 35-fotare.
Sak samma, om än ofrivilligt, när de skulle lägga till igen på Bullandö och växeln oväntat inte gick i. Men istället för att få panik eller kalla på hjälp, tog Arne till sina kappseglartakter. Vid infaren Långholmen rullade han in seglen och lät Yaghan driva in på riggen. Strax efter platsen på H-bryggan lovade Arne upp tvärt och fick ner farten samtidigt som han tryckte in stäven med bogpropellern. Vakna hamnvakter langade aktertampen till Heléne och 40 ton båt stannade sånär perfekt. Om kroggäster och båtgrannar vetat, hade även de applåderat sommarens kaxigaste tilläggning.
- Skönt att ha koll och att Heléne och jag är så samspelta och lugna efter all vår segling, förklarade Arne.
Några nya långfärdsplaner?
- Före Coronan hade vi tänkt segla till Medelhavet igen, men med många stängda gränser bestämde vi oss för att upptäcka Östersjön och började med Polen.
Mycket mer om Mårtenssons och Yaghan finns på www.yaghan.com och som e-böcker.
Curt Gelin
Se också Sittbrunnens recension av "Vid nytt roder" och "I Cooks kölvatten".
Och sedan Lägg till på startskärmen.
