När vi väl lyckades hissa den svartvita gennakern hade hela flottan blåst långt söderut. Sen kunde vi hålla jämn takt med några spinnakrar, och efter "Läskiga Hålet", som idag inte var så läskigt när vi bara var fyra båtar i vår eftertropp, fick vi riktigt bra fart på Mysingen. Vi drog ifrån våra följeslagare i friska byar, men vad hjälpte det när övriga var på väg över mållinjen.
Det värsta är att jag inte riktigt fattar varför det gick så trögt. Är det kört att kryssa i lätta vindar med en liten Bavva? Men 32:an Hellzapoppin svoschade också förbi och tog hem en god 76:a. Är vi dåliga seglare? Men Calle och jag som turades om att ratta seglade ju hyfsat jämnt mot NF:ar förra året. Kan det vara så att de fått bättree fart när deras SRS höjdes i år? Är det dåliga segel, 6 år i år? Men det är ju i alla fall membran, om än lite lappat i genuaakterliket.
Trimmade vi helt enkelt fel? Eller lurades vi att gå för högt och långsamt för att vi följde alla andra runt omkring. En grundregel har jag hört vad gäller segling: Fart, fart, fart. Den bröt vi definitivt mot.
Vi skulle förstås inte skippat att skrapa båten under. Tänkte att den har ju inte legat i så länge. Dumt. Nästa gång blir det en rejäl bottentvätt.
Men en härlig segling blev det i alla fall. Och korvgrillningen som vanligt mysig i skogsdungen vid Kolnäsviken, även om prisutdelarna lyckades pricka in vindögat bra i den kyliga kvällsbrisen.
Och att jag hade glömt att ladda GoPro-batterierna gjorde ju ingenting den här gången. Men så fort jag har hunnit redigera ihop filmerna blir det ett avsnitt om när vi coachades på torsdagsträningen av Mr Gotland Runt, Mr MOB-line, Odd Lindqvist. Det gav hopp, även om vi nu kan konstatera att vi har en god potential.
Niklas Krantz