Vinden på Nordsjön uppförde sig i stort sett enligt väderapparna Predict Wind och YR. Men vågorna kastade oss fram och tillbaka och emellanåt var det svårt att förstå att plåstret satt där bakom örat. Regnet piskade och hade vi inte haft Edvard vid rodret hade det blivit jobbigt. Men nu blev det i stort sett blötan, kylan och sjön som skapade utmaningen. Vi la upp ett treskift på tre timmar, med tre timmar på, tre timmar standbye och tre timmar sova. I bästa fall gav det sex timmars sömn i stöten.
Ute på havet gick det vågor men inte mycket vind, så vi motorseglade fram till lunch när det kom tillräckligt vind för att vi skulle kunna hissa. Sen gick det fint, vred runt och maxade till natten och vi tog båda standardreven. Jonas Boding har fixat ett tredje stormrev, men det har jag inte revlinor i bommen för. Och det blev ju inte nån storm heller. Snarare tvärtom så småningom.
Ganska slut var vi på morgonen, men vinden dojjade till 5-6 och vågorna la sig. Till lunch så mycket att det inte gick att segla och vi drog järngenuan fram till kvällen. Då kom vinden och vi hissade. En bit bort visade späckhuggarna sina ryggfenor och jag lyckades nästan få dem på bild. Tjejerna fick en härlig kvällssegling, men när jag kom upp vid midnatt dog den och vred emot, så vi brummade genom natten mot Shetland.
Shetland har inga vanliga klippor begrep vi när vi angjorde land. Typ hundra meter rakt upp. Lite som Gotland, fast mäktigare. Vi kom fram lagom till soluppgången, la till i Alberts Dock vid sex och bäddade ner oss, mycket trötta efter Hafsorkesterns första översegling.
Vi sov ut och la upp planerna under tisdagen. Ett lågtryck skulle dra över på torsdagen, vilket piskar däck när jag skriver det här (i går såg vi en val här i hamnbassängen, och just nu ör det en nyfiken säl som kollar när vi fyller vatten). På onsdagen hyrde vi en bil och körde till södra udden för att spana fler späckhuggare och lunnefåglar, eller puffins som de heter här.
En photogenique puffin hittade vi en meter utanför muren som ska hindra turister från att falla några hundra meter, men mördarvalarna lyste med sin frånvaro. På Shetland Orchid-gruppen på facebook kunde vi sen se att de siktats i Lerwick, medan vi var nere på Sumburghead.
Vi käkade lunch på Faulty Tower-hotellet vid Jarlshofs utgrävningar från 2500 år före Kristus. Ett väldigt välorganiserat museum i det fria, där man kunde vandra runt bland rundhus och långhus med en elektronisk guide i örat. Från början bodde pikterna här i små runda hus, sen kom norska vikingar med sina fyrkantiga långhus, för att efterträdas av skotska lorder som enligt den elektriska guiden var väldigt elaka.
Kerstin och Mia ville prompt bada i Nordsjön, så vi tog ett stopp vid en underbar sandstrand där barnen plaskade oh föräldrarna grillade. Det var inte alls kallt i vattnet, försäkrade Kerstin och Mia.
Sen gasade vi mot norr, dit späckhuggarna som synts i Lerwick hade haft kursen enligt facebook. På otroligt smala vägar hittade vi en vik med lågvatten och vattenslipade kullerstenar. En äldre man pulade lite med gräsmattan och några stenar och när vi återvände från stranden satt han utanför sitt garage med ett glas rödvin och konstaterade, när vi sa att det var vackert:
- I am a lucky man!
Några späckhuggare blev det inte den dan, men ett otroligt vackert landskap fick vi se. Nu sticker vi till en sagoö i morgon, om vindar och strömmar vill.
Och sedan Lägg till på startskärmen.
