Vagabond på Canaria

 Att inte låta alla ursäkter hindra en....

Hur reser du till Gran Canaria? Alternativen är inte så många, själv flög jag dit på knappt 6 timmar för att tillbringa en vecka i solen innan vintermörkret slår klorna i mig på fullt allvar. Om drygt 6 månader är det förhoppningsvis dags att sjösätta båten förutsatt att isen släppt i Mälaren. För andra betyder den annalkande vintern något helt annat. Dags att korsa Atlanten till exempel. När jag tog busen till Puerto Mogán träffade jag Solweig och Bengt på S/Y Vagabond, en Hallberg Rassy 312 byggd på Orust 1987. Jag fick nöjet att komma ombord och sitta ner en stund trots att de var mitt uppe i tvättbestyr (vilket syns på bilden). Det blev en trevligt stund med samtal om deras seglats som började våren 2010 då det lämnade hemmahamnen och gick till Medelhavet via Europas kanaler. Tänk dig att komma till Paris och se Eifeltornet från eget däck, inte dumt alls.

Läs mer: Vagabond på Canaria

Milo träffar tjejer i Göteborg

100 kvinnor möter fantastisk sydpolseglerska

Över 100 kvinnor har redan anmält sig till mingelkväll i Göteborg. Milo Dahlman har kommit hem från Antarktis och de första hon möter är tjejerna på västkusten. Samling i Långedrag 16 oktober.

Läs mer: Milo träffar tjejer i Göteborg

Järvar som seglar

Vilken blodigt stor dag att segla....

Australiensiska Wolverines seglingshit, något att nynna på till nästa sommar.

Lyssna på Linda i Stockholm

Lyssnade på Linda

Ni somt inte hade möjlighet att lyssna på Linda Lindenaus fantastiskt inspirerande föreläsning om sin segling till Antarktis tillsammans med Milo Dahlman  i Göteborg, kan nu trösta er med Ewa Luvös referat.

De båda är förmodligen de första svenskor som korsat Drakes Passage i en segelbåt med helkvinnlig besättning. Linda kan berätta hur det känns att kryssa med en 33-fotare vid Kap Horn och har en del annan dramatik att berätta om.

Läs mer: Lyssna på Linda i Stockholm

Atlanten krossad

S/Y Mazarin på andra sidan Atlanten

Från Iles des Saintes skriver de i sin blogg:

Känslan av stolthet var dock större än vad jag hade förutsett. Mitt i all målfokusering hade jag glömt att överfarten inte bara var ett stort delmoment som skulle klaras av, utan något i sig att vara stolt över att man gjort för egen maskin. Lite som lumpen för män och förlossningar för kvinnor så är detta med att korsa en ocean något av ett mandomsprov för seglare. Inte för att man annars är mindre av en man/kvinna/seglare – men detta är liksom ett bevis för något man klarat av som aldrig går att ta ifrån en. Och vi två gjorde det faktiskt i en 27 fot liten båt, och med en ettåring. Det mesta kunde kanske ha gjorts mer perfekt, men resultatet är ändå att vi är här nu.