Semesterhobbyn

En semestervecka per år viker jag åt min favorithobby – sjöräddning. Jag har jour var fjärde vecka men kan pga mitt arbete inte vara med på dagarna och tar då kvällar, nätter och helger. Därför känns det bra att, åtminstone en vecka per år, kunna ställa upp dygnet runt.

Veckan inleds på måndagskvällen då vi byter jourlag. Vi går igenom allt materiel och diskuterar veckans aktiviteter och övningar.

Kvällen och natten blir lugn. Efter sovmorgon på tisdag och lång frukost med dubbel kaffe ringer mobilen. Första uppdraget – en man på ett tankfartyg har bröstsmärtor och behöver komma till sjukhus. Min väska är alltid packad och likt en brandman hoppar jag ned i sandalerna och rycker bilnyckeln i flykten. På väg till Marinan inser jag att jag glömt att borsta tänderna. Nåja, värre saker har väl hänt tänker jag först men inser mitt misstag när jag ser de snygga ambulanskillarna. Vi drar snabbt iväg mot fartyget med en ambulanssjuksköterska ombord.

Den lilla pricken ute till havs växer sig större och framme inser vi hur oerhört högt ett tankfartyg är. Vår skickliga skeppare håller båten stadigt i ström, vind och vågor. Ambulanssjuksköterskan och en räddningsman klättrar upp på fartyget och undersöker den sjuke. De klättar tillbaka ned till vår båt tillsammans med den sjuke som själv kan gå, om än något stappligt. Vi släpper förtöjningarna och beger oss till väntande ambulans iland. Jag assisterar ambulanskillen och imponeras av hans skicklighet att sätta nål trots båtens skumpande. Detta var vårt första uppdrag mot ett sådant stort fartyg och sedan dess har vi haft debriefing och diskuterat mycket för att kunna göra detta ännu bättre nästa gång.

Natten till onsdag är också lugn och på kvällen har vi en planerad bogseringsövning med liten motorbåt. Vi testar om och om igen och bogserar både med lång tamp i aktern och med bogsering långskepps på styrbordssidan med båten tight emot vår. Därefter fortsätter vi övning med upptagning av person i vattnet. En räddningsman pekar hela tiden mot personen för att skepparen skall kunna styra rätt och personen i vattnet vet också att han har blivit sedd. Med hjälp av båtshakar styr vi personen mot aktern och där har vi två möjligheter. Vi kan fälla ned en lucka i aktern. Om personen själv kan hjälpa till och klättra är detta det enklaste sättet. Vi kan också använda oss av räddningsnätet där personen förs in i nätet och sedan rullas hela vägen upp till akterdäck. Denna metod är att föredra om personen är medvetslös eller har svårt eller inte orkar hjälpa till. Båda metoderna utvärderas av agerande, person i vattnet och åskådare i andra båtar.

Natten till torsdag är också lugn och jag uppskattar att få sova på nätterna. På kvällen kör vi en liten tur med räddningsmän och skeppare från RS Söderhamn som är på besök. Vi diskuterar båtar och tekniker. Vi släpper av besökarna vid en allmän brygga där ett par har dukat upp en romantisk picnic. När vi åter startar motorerna drar ett larm igång om att babords motor går för varm. Det blir någon timmes letande och mekande vilket resulterar i byte av packning till ett filter. Det romantiska paret har för länge sedan lämnat bryggan. Bakgrundsljudet av motorer och fläktar var kanske inte vad de hade tänkt sig denna härliga sommarkväll.

Åter igen en lugn natt och det tackar jag för. Fredagen bjuder på lite svalare väder. Jag åker ned till båten för att byta shortsen till långbyxor. Precis innan jag kör bilen på uppfarten ringer skepparen. Dags för bogsering. Vi beger oss ut i stiltje och långa svepande dyningar och vi studsar bra i 25 knop. En segelbåt har motorhaveri och det är stiltje. Enligt prognosen ingen vind på hela dagen. Familjen ser uppgiven ut men vi märker att de uppskattar vår ankomst. Vi kopplar bogsertross och beger oss hemåt i 8 knop. Det tar tid att bogsera, skriva papper, tanka och ha debriefing. Vi hungrar nästan ihjäl innan vi får oss i en hamburgare sent på kvällen.

Lördagsmorgonen börjar med planerad övning med segelbåt. Det är svårt att gå upp i sida med vår stora vindfångade räddningskryssare och hålla fart och avstånd med en liten långkölad segelbåt. Vi skickar över en räddningsman med tamp och kan börja med bogsering. Den ”chockade” ensamseglande skepparen som har fått bommen i huvudet blir omhändertagen och får ett snyggt huvudbandage. Efter lunch och debriefing gör vi om övningen och får till det riktigt bra. Den erfarne och motorbåtsägande räddningsmannen får prova på att kryssa och får en tuff introduktion till seglingens värld.

Söndagen har jag ledigt från jouren för att packa och ge mig iväg till Stockholm skärgård och segling. Sammanfattningsvis en bra vecka i Sjöräddningssällskapets tjänst med bra väder, flera utryckningar, nya lärdomar men framför allt - en massa timmar på havet.

Stina Lönn