Nu har Atlantbesättningen anlänt. Mia Raunegger från Göteborg har trotsat UD för att segla över pölen.

Karibien blev den här gången inte någon snorkling eller vandringar till vattenfall. Karantän i Grenada för att få köpa gummibåt av Micke, sen direktsegling hit till marinan i Sint Maarten för att starta Viking Return From Paradise. Som inte blir så många, men desto trevligare.

För er som redan är i Västindien och tänker segla hem i vår, har vi eskadern Original Viking Rally, Return home from Paradise, som lämnar Sint Maarten (EU) vid fördelaktiga väder prognoser vid 15 april eller senare! Vägen går över Horta, Azorerna och sedan vidare mot Europa/Sverige/Medelhavet.

Det är främst ett socialt evenemang som jag, Niklas Krantz, båtjournalist och nybliven jordenruntseglare är eskadervärd för! Det kommer också bli tracking, varningar för extremväder (både stiltje och kuling) och stöttning av en grupp med olika färdigheter och kunskaper.

Redan 1 april börjar uppsamlingseskader på Carriacou (Grenada) för de som befinner sig där, sedan rör man sig norrut och det går fint att ansluta!

Med en fruktansvärd hastighet av 9 knop stävar Hafsorkestern mot Grenada, där jag kommer att korsa mitt eget spår och därmed bli en äkta jordenruntseglare.

I den mörka natten, med flera knops medvind och torktumlarvågor ligger jag svettig och naken i läkojen i salongen, drömmer konstiga drömmar en timma i taget och kommer plötsligt på den livets mening jag har jagat på min färd runt jorden.

Varje båtklubb värd namnet har minst en ”klurgubbe!”
En ”klurgubbe” är en sån där som kan allt möjligt, löser problem och kan tänka utanför boxen.
Klurgubben kliar sig i huvudet, pekar med tumstocken och säger ”Hmmmm… jaaaa…. Man skulle kunna svetsa en sån där på den där, bulta en liten ögla där för linan och tillverka en helt ny ram! Det är inte så svårt!”

Nu har jag kört längsta benet jorden runt solo, över 3000 sjömil.

Det tog en vecka att laga elmotorn till watermakern medan jag låg vid bojen på St Helena. Till slut bad jag dem skicka tillbaks motorn utan att laga den. Då var den plötsligt klar.

Jag har beställt 40 liter diesel, för att kompensera för en trasig vindgenerator. Men jag får inte gå iland till den höga trappan upp på berget. Såfort jag fått tanka och lagat watermakern ska vi bort från St Helena Hafsorkestern och jag, utan att passera gå. Med dåligt och extremt dyrt internet blir det bara en bild i det härinlägget.

Lite deja vu. Nu sprider sig viruset igen och nu stänger de hamnarna jag ska till igen. Just nu St Helena i mitten av Sydatlanten. Det blir ett ben på 4500 nm istället för 1600. Och gasten Pelle har flugit hem för att ta hand om covidsjuka nära. Ny gast, Lars, fick lunginflammatioin innan han hann borda flyget.

Jag ligger i Kapstaden, redo att kasta tamparna för halvannan månad ensam på havet. Men vädret ser bra ut. Senaste seglingarna här runt Goda Hopp hör nog till de tuffaste jag gjort.

I höstas  uppstod en möjlighet som jag länge velat göra – att testsegla en VO 65. När VO 65 Childhood 1, ex Brunel, besökte Stockholm fick jag  kontakt med Pelle Norberg, seglare, promotor och projektledare. Kunde jag segla med en dag, känna på båten och samtidigt få kläm på Childhoodprojektet ? Hans svar kom direkt – absolut!

Vi flyger gennakern i lätta vindar mot Richards Bay i Sydafrika. En vecka med ganska mycket vind, en frontpassage, några torktumlardagar och nu ett lätt gungande mot den nya kontinenten några dagar längre fram. Sista natten blir det sydlig kuling, gungigt, men inga monstervågor.

Många bokade på och av hemma i Coronasverige, men till slut bestämde sig Pelle Hansson, erfaren Bavaria- och charterskeppare att följa med ända upp till Västindien.

Få har seglat som Heléne och Arne Mårtensson med sin Hallberg-Rassy 62 Yaghan. I 19 år har de levt sin dröm, seglat jorden runt, besökt Antarktis och Sydgeorgien. I somras besökte jag dem för att höra deras syn på båtval och segling. Varpå de berättade om sin värsta prövning – över Sydatlanten 2017.

Drömmen om att segla långt hade Heléne och Arne Mårtensson haft ett tag när de lättade från Bullandö 2006 för att segla jorden runt. Den började för Arne med GKSS-eka i Vänersborg, sedan till BB 11 och långsegling på Bohuskusten i tonåren. Första ruffbåten var en Albin 79 som byttes till en Albin Stratus 35 kappseglades i Gotland Runt och behölls i 18 år.  

Skandinaviens största segelbåtsmässa, Öppet Varv, har just hållits 21-25 augusti i Ellös på Orust. Totalt 1 652 unika och angelägna besökare bokade tid och besökte Öppet Varv 2020.

-Alla funktionärer och utställare var toppengagerade och det gjorde 2020 års Öppet Varv till ett lika framgångsrikt Öppet Varv som vilket vanligt år som helst när det gäller orderingång och bra nya kontakter att fortsätta bearbeta. Med många båtar, aldrig mer än 50 besökare samtidigt på hamnplan, stort område, förlängda öppettider, försiktighetsåtgärder och sunt förnuft var det aldrig trångt, hälsar Magnus Rassy.

Sittbrunnen var där och lanserade BättreBåt, med Micke Westin. Vi hade dock inte möjlighet att stanna på extradagarna måndag och tisdag. Med bara 1652 besökare, som hade halvannan timme på sig blev det inte så mycket snackat, men det var kul att vara med på mässan som inte ger upp. Stort tack till Magnus och hans supertrevliga crew.

Den 27-29 augusti 2021 går nästa, förhoppningsvis mer normala, Öppet Varv. Ses kanske då.

Niklas Krantz

{jumi [jumi/mai.html]}

Sjöräddare Micke Westin träffade legendariske räddningsskepparen Anders Bagge från Kärringön, och fick veta allt om den nya räddningsbåten, under årets Öppet Varv.

En helt ny typ av sjöräddningsbåtar, som byggs på samma skrov som polisens nya båtar här på västkusten.

{jumi [jumi/battrebat.html]}

I Ellös på Öppet varv presenterades det nya projektet för båtjournalistik. Nya och gamla böcker, noveller och båttester, till salu utan en massa stora förlag som mellanhänder.

En portal där båtälskare och författare kan mötas direkt, kanske rentav en ny form för båtjournalistik. Häng med!

{jumi [jumi/oppetvarv2020.html]}

Trots alla regler och smittångestar öppnade Öppet Varv på Orust på fredagen, med rigorösa bestämmelser om högst 50 personer på plats samtidigt. Det verkar som om de som vågat vara med på en mässa med restriktioner gör bra affärer. Och besökarna fick äntligen gott om tid att tala med utställarna. Sånt kallas win-win.

Kan det vara så att i tider av katastrofer, pandemier och klimatförstöring går svensk segling mot ett uppsving.

Jag ligger förtöjd på Musholmen. Segelsällskapet Sittbrunnens idylliska uthamn.
På min ena sida, en härlig gammal bohussnipa i toppskick. Det medelålders paret som bemannar den har hängivet berättat hela historien från vrak till kulturhistoriskt museiföremål. På andra sidan sitter Kalle och Kicki Kvick bekvämt i sin båt och sippar iste. En varm eftermiddagsbris gör att den stekande solen känns behaglig utan att förvandla oss till frasiga människobacon.

Trots eller kanske på grund av Coronatiderna, visas gräddan av nya segelbåtar kommande helg och in i nästa vecka på Öppet Varv. Visserligen behöver besökare boka tid via Hallberg-Rassy i förväg, men detta grepp minskar risken för att komma för nära andra och det obehag det innebär.

Samtidigt närmar sig Öppet Varv i år hur det var i Ellös innan halva segelbåtsbranschen flyttade till Marstrand i lojalitet med Sweboat. När branschförbundet i år inte kan arrangera sin show, är Öppet Varv en vinnare i verklig mening. Detta med tanke på att båtarna ligger longside och därmed är väl exponerade.

Av 55 anmälda skeppare till Robline Solo i lördags kom 47 till start och fick en skön segling utanför Sandhamn i sanslöst broschyrväder. Först i mål blev Corsair 31 Jena med Bertil Claesson som startade näst sist. Vann gjorde dock Johan Grim i Seaon 96 trimaranen Hummingbird, sju minuter snabbare på omräknad tid. SRS 1,225 avgjorde till Johans fördel.

Fagerviksfältet. Ett stort friluftsområde med flera fotbollsplaner utanför Timrå kallas bland barn och ungdomar för "Bajsfältet". Där räcker det nämligen inte med att koncentrera sig på spelet under match.  Man tvingas också att omsorgsfullt kryssa sig mellan gåsbajskorvarna.