Curres Blogg

Team Vestas Wind återuppstår med nytt skrov

Kanske ni vet hur det känns? Även i den värsta motgång gäller det att inte deppa ihop, utan hålla huvudet högt och vilja gå vidare.

Ungefär så går det att känna för Team Vestas Wind (TVW) efter den ödesdigra grundstötningen i november på revet utanför Mauritius.

När grundstötningen hände och den efterföljande beslutsamheten att bärga båten, reparera den och starta på nytt i de avslutande etapperna från Lissabon kände jag och säkert många med mig, stor sympati för skepparen Chris Nicholson och hans besättning.

Och när projektledaren Morten Kamp Jörgensen i Abu Dhabi meddelade att TVW var bärgad, lastad på ett containerfartyg och på väg till varvet, som byggt alla VO 65:orna, kändes möjligheten att få se den blå båten på startlinjen igen fullt möjlig.

På samma gång gick det att skönja en ny tävling – skulle tiden räcka att reparera alternativt bygga nytt? Det omöjliga ska bli möjligt, skrev ombordreportern Brian Carlin optimistiskt. Vilket lät bra, men hur ser situationen ut egentligen? För att se status på plats och för att visa support tog jag mig till varvet i Bergamo.

VarvetiBergamo

Vid mitt besök hade båten anlänt bara två veckor tidigare, men förberedelserna var i full gång för att bygga ett helt nytt skrov. Min guide var teamets shore manager Neil Cox, som öppet visade och berättade om Team Vestas Wind fortsatta resa.

Akterskeppet

– Från början trodde vi att det kunde gå att reparera skrovet, för medan båten var på väg använde vi tre dagar åt att brainstorma och kunna lägga fram möjliga metoder för Farr och Persicovarvet.

Men ultraljudsundersökningar visade att skrovet hade omfattande skador efter att ha stått på revet och slagits hårt mot botten av surfen som tidvis gav brytande sjö på upp till två meter. Det skulle bli komplicerat att orientera fibrer enligt ritning och då togs beslutet att bygga ett helt nytt skrov, förklarade Neil Cox.

En stor ansats kan utomstående tycka, särskilt som chansen att vinna har försvunnit med vinden för Team Vestas Wind. Men tanken är som bekant att de sju existerande VO 65:orna ska kunna delta på nytt i nästa upplaga av Volvo Ocean Race. I det perspektivet är det fullt motiverat att få fram en fullvärdig båt, som kan vara med igen.

NeilCox

Materialtjocklek – Men vi kan använda 85 procent av däcket, all däcksutrustning, elektronik, löpande riggen, segel och samtliga skott. Där sparar vi en del tid, berättade Neil och tog mig med till en hall på varvet, där demonteringen av skotten var i full gång på det uppochnerpåvända däcket.

- Själva skrovet gjuts i en annan hall på Persicovarvet, som fick förlängas för att formen skulle få plats. På nytt fick jag en känsla av att viljan att se den blå båten på linjen igen är lika villkorslös som välvillig.

– Vi gläder oss åt den massiva support vi får och är särskilt nöja med att inget blev lämnat kvar på revet. Vi ville verkligen inte skada miljön för vi kunde se andra vrak som bara lämnats. Det enda vi inte klarade att få med var kölbulben, som bröts av vid grundstötningen. Trots överflygningar kunde vi inte hitta den och förmodar att den fallit ner i en djupficka.

- Riggen var vi tvungna att kapa för att inte båten skulle kapsejsa när vi svetsade av kölen. Denna operation var nödvändig också för att kunna surra skrovet på den flotte av plastcontainers, som byggdes och förhala båten till det väntande containerfartyget.

- Men först när det stod klart att ett containerfartyg kunde lägga om kursen och ankra vid revet, skrinlade vi de tidiga planerna på att hugga upp skrovet på plats och frakta bort det i delar. Att kaptenen ville och klarade att ankra sitt 207 meter långa fartyg intill revet var mycket skickligt och ännu ett tecken på den välvilja som vi på Team Vestas Wind får del av.

- Här på varvet i Bergamo är det emellertid Persico Marine som bygger, besättningen kan inte delta, eftersom entypsregeln gäller för att garantera att det nya skrovet blir identiskt med övriga. Mätmän från Volvo Ocean Race följer bygget hela tiden och folk från Farr är på plats och servar med ritningar och lösningar. Volvomätmännen övervakar också att all utrustning blir den som satt på från början och monterad som regeln säger. Alltså finns inget för besättningen att göra annat än att serva vinscharna och annat löst som vi lastade i en container på Mauritius och som skeppats hit till Bergamo.

- Min första reaktion när Chris Nicholson ringde?

- Jag förstod direkt att något allvarligt hänt, annars hade han inte ringt. Men jag trodde kort att det kanske var problem med hydraulik eller något elektriskt och fick en liten chock när Chis förklarade att dom hade kört på ett rev utanför Mauritius. Vid tillfället var jag i Abu Dhabi och fick snabbt klart för mig att först måste alla anhöriga underrättas, så att de fick veta vad som hänt och att alla i besättningen var i säkerhet. Sedan gällde det att ta reda på hur vi skulle kunna bärga båten och inte lämna något på revet. Det var en logistisk utmaning att få ut ett bärgningslag på kort tid, för vädret kunde fort bli sämre och Cargadosrevet ligger 230 sjömil från Mauritius.

- Besättningen kunde ha kustbevakningsstationen på Ile de Sud som bas och genom att lasta livflottarna med utrustning och knuffa dem mot ibland fyra knops ström och midjedjupt vatten till den lilla ön kunde mycket räddas och både diesel och hydrualolja tankade vi över för att inte förstöra miljön.

- Allmänt kan jag med min erfarenhet av båtbygge säga att VO 65:an höll ihop fantastiskt, en vanlig racer hade smulats sönder. Den är ett solitt bygge, vilket helt klart bidrog till att besättningen klarade åtta timmar ombord innan akterskeppet började brytas sönder och vatten kom in i båten.

Ugnenredo

- Planen för Team Vestas Wind är nu att ha den nya båten klar i maj och att starta i Lissabon mot Göteborg i början av juni.

- Stress? Inte egentligen för alla här på varvet vet precis vad de ska göra och nästan på timmen. 25 man från Persico jobbar med att såga bort skotten från det gamla skrovet, bygga det nya och Farr har tre man här för att övervaka. De vet från de tidigare sju båtarna precis vad som ska göras och har protokoll över varenda prepregmatta som går in i den nya. Plus att mätmännen väger och synar allt. Vi får en färdig båt att segla med, det är det fina med entypsupplägget.

- Neil Cox berättar under rundturen på Persico att han i grunden är båtbyggare från Sydney, där han har arbetat på träbåtsvarvet Halvorsen med rötter i norska Arendal. Såklart gled samtalet för en stund in på gamla godingar i trä, Neil vet tillochmed vad en Nordisk Folkbåt är.

– En sån där klinkerbyggd kopparnitad sak. Fin båt, tycker jag och vet att de finns i Sydney Harbour.

- Inte för den sakens skull, men ändå inger denne australiensare ett oväntat lugn, han framstår en sorts klippa i den motvind som han och Chris Nicholson haft med detta sitt tredje projekt tillsammans. Neil var vaktkapten 2005 -2006 på ABN Ambro, shore manager för Puma och Camper och han har även varit med och lämnat input till VO 65:orna.

- De flesta seglare skulle likväl ha varit superstressade över situationen med sin sponsor, som satsat stort på Volvo Ocean Race och en båt som måste bli seglingsklar på tre månader.

– Vi hade tänkt segla för Team New Zeeland, men fick kontakt med Vestas och valde att segla för dem, trots att möjligheten uppstod sent. Besättningen samlades för första gången 19 augusti på Green Marine i Southampton. Tre veckor senare den 8 september måste båten vara framme i Alicante, men det klarade vi med en och halv timme, avslöjar Neil vid mitt besök.

- Trots kortast förberedelsetid av alla, blev det seger på ben 0 – 400 sjömil runt Mallorca och en fjärde plats på första benet mellan Alicante och Cape Torn. När mötet med Cargadosrevet hände på kvällen den 29 november låg Vestas Wind på nytt fyra.

- Orsaken till att man gick på är nu grundligt utredd och analyserad och att navigatören Wouter Verbraak inte zoomade in och fick lämna teamet är väl känt. Men likväl infinner sig hos mig en känsla av att oturen blandade sig i för Vestas Wind. Tre båtar passerade revet i dagsljus, bland annat Abu Dhabi, där Ian Walker sade att de hade tur som kom till Cargadosrevet i dagsljus.

- Revet var mycket svårt att ens se på det elektroniska sjökortet, I mörker hade man inte sett det alls, sade Azzams skeppare i en kommentar efteråt.

- Ovanpå det var det extra oturligt att navigatören Wouter Vortrekk tog igen sig efter ett långt pass. Hade han varit vaken och konkurrenterna varit inom AIS-avstånd hade han kanske sett deras spår och funderat på varför de gjorde en svag gir, där kortet sade 40 meter.

NicolaiSchestedyngstombord

- Det viktiga nu är att ge Chris Nicholson och Neil Cox max support, så att de tar sig an de sista etapperna i Volvo Ocean Race väl och får sin danska sponsor Vestas Wind att vilja göra ett nytt försök 2017 – 2018. För en gång är ingen gång, två gånger är bäst. Se hur bra det gick för Ericsson.

Läs rapporten om Vestas grundstötning publicerad och begrunda hur besättningen behöll lugnet i över åtta timmar innan de måste överge båten i mörker och två meter brytande sjö.