Curres blogg:

Mångmiljonär storsatsar - inviger nytt träbåtsvarv

Det händer inte ofta att jag blir mycket förvånad, men under ett besök i Flensburg förrra veckan ramlade jag sånär baklänges. Efter att ha testseglat nya X 4 till Årets Segelbåt från Årösund på Jylland och till idylliska nordtyska Flensburg, besökte jag Robbe & Berkings båtvarv utanför staden. Vilket visade sig vara bingo – en arikitektritad byggnad på 8 500 kvadrat, ett nytt båtvarv bara inriktat på klassiska yachter befann sig i slutfasen inför invigningen första helgen i oktober.

Redan för ett par år sedan spanade jag in varvet, när det ställde ut en nybyggd sexa i mahogny i Dusseldorf och samtidigt sades hålla på att nybygga en 12:a i mahogny. Alltså verkade Robbe & Berkings varv vara en ovanlig verksamhet och väl värd ett besök.

Min fundering var bland annat vem som satsar så stort på ett nytt varv som enkom är till för klassiker? Eftersom en del vanliga varv inte alltid når lönsamhet, kändes funderingen motiverad och ett besök lockade.

Förklaringen stavas samlarintresse, smak och känsla för gamla, fina båtar i trä. Och en ägare med djupa fickor - Oliver Berking, fabrikör i tredje generationen av exklusivt bordssilver.

På lördag inviger han Robbe & Berking Yachting Heritage Centre, som är det officiella namnet på ett ovanligt koncept med båtvarv, bibliotek, restaurang, utställning, musik och båtförsäljning i tre plan.

Historien om det nygamla varvet i Flensburg började 2008 med att Oliver Berking köpte det och erbjöd de anställda att vara kvar för att ta hand om vinteruppläggningar och renoveringar. Skillnaden mot andra varv, var och är att detta bara sysslar med träbåtar. Den samlade yrkeskunskapen var stor och ledde till planen att börja nybygga träbåtar. Snart fick man första stora beställningen, en dansk framgångsman ville nybygga en 12:a i trä, bordlagd på klassiskt vis.

Tala om att ta på sig, för en 12:a är inte vilken båt som helst, och den som skulle byggas var mästerkonstruktören Johan Ankers allra sista daterad 1939. Men ritningar införskaffades från sjöfartsmuseet i Oslo och mahogny i en mängd, som få sett sedan 1930-talet.

För Anker 434, som är beteckningen på ritningen, skulle byggas på traditionellt sätt, bord för bord med spant av ask och bottenstockar i stål. Sjösättningen av ”Siesta” skedde sommaren 2015 efter tre års byggtid.

Det mest fantastiska i denna saga, är att ”Siesta” är som 12:or och R-båtar var förr d v s hon är långkölad, har rodret bakom, ingen motor och plant däck.

På premiären kappseglade ”Siesta” på Flensburgsfjorden mot 14 andra 12:or, vilket var en storslagen syn och en fest för finsmakare på segelbåtar, som förmodligen fick ståpäls av förtjusning.

Vid mitt besök stod ”Siesta” inne i varvsskjulet, som av omsorg för henne och de andra klenoderna i verkstaden, har en luftfuktare installerad.

- Vi vill se oss som en Humidor, en motsvarighet till de finaste cigarrerna, förklaradeSönche Stich under min rundtur.

Sönche är i grunden norsk båtbyggare. Han fann kärleken i Flensburg, flyttade dit, kom i kontakt med Oliver Berking och blev varvschef.

- Tanken med vårt Yachting Heritage Center är att skapa ett centrum för klassisk yachting. Förutom varvet kommer här att finnas en av världens största samlingar av båtböcker med cirka 8 000 titlar på 250 hyllmeter. En bibliotekarie ska garantera att böckerna blir kvar.

Utställningar med bilder tagna av berömda båtfotografer och konserter ska det bli. En italiensk toppkrog har redan öppnat i den modernt, sobra, gråsvarta byggnaden i Flensburgs gamla industrihamn.

Utöver det har varvet en egen hamn fem minuters promenad bort. I den ligger gamla svenska grosshandlarmotorbåten Örn, nu med Cayman Islands flagg i aktern, 12:an Flica II, ett antal toppfina skärgårdskryssare och en mäktig gammal S & S havskryssare ”Baruna” på 72 fot, som ska in och renoveras i vinter.

Så många magnifika träbåtar som på Robbe & Berking i Flensburg, lär knappast finnas samlade i vår del av världen. Och sannolikt inte heller så många rester av gamla klassiker som Oliver Berking letat upp, köpt och transporterat till varvet. Skicket har inte spelat roll, att ta vara på klassikerna är viktigare.

Således står på gårdsplanen gamla Gretel, den första australiska America´s Cup utmanaren från 1962. Och i ett hörn på varvet ligger delar av ett gammalt skrov med rostiga spant och sjögräs hängande på borden.

- Det är gamla tolvan Jenetta från 1939, som Oliver ropade in på auktion i Kanada. Den var ett vrak och transporterades hit i en container. Nu hoppas vi att någon vill återuppbygga henne, för renovera kan vi och även att bygga repliker.

- Vi har beställning på en ännu större båt än 12:an Siesta, vi är fullbokade med renoveringar och får många förfrågningar om ytterligare uppdrag, berättade Sönche Stich, med stolthet medan han guidade mig runt på varvet.

För alla som vill bli betagna av klassiska båtar är med andra ord varvet och centret en sevärdhet.

”En plats för yachtingafficionados” kallar Oliver Berking sitt varv och hälsar träbåtsvänner välkomna att fördjupa sig i gammal båtkultur på hans mångsidiga träbåtskulturparadis.

Enda svenska likheten är Per Wermelins skapelse Nya Djurgårdsvarvet i Stockholm, där en del granna träbåtar förvaras och renoveras och både kafé och finkrog finns. Men inget båtboksbibliotek och inga utställningar. I USA finns Mystic Seaport i Connecticut, som dock ägnar sig mer åt segelfartyg.

Med andra ord vänner av klassiska båtar - ta er till Flensburg och bli begeistrade. Eller segla dit nästa sommar och se 12:or, 6:or, 22:or segla på fjorden.

Innan dess kommer en rapport från invigningen, som jag och träbåtsfränden Hasse Himbert med kostern Lovisa anno 1897, deltar i.

Curt Gelin