Vi möttes på en eskader i Stockholm skärgård. Hon tyckte salongskojerna på Paramour var lite väl smala och flyttade över till Hafsorkesterns förpik.
Efter lite 24-timmarsseglingar och en kort fling blev hon min bästa vän. Hon skulle med på långseglingen, trots att hon inte gillade långa överseglingar och hon hjälpte till att rusta Hafsorkestern inför jordenruntutmaningen.
Lite tveksam när hon fick veta att coppercoaten vi rollade på var olaglig, så miljövänlig den än är, täckte vi ändå botten och fixade i ordning.
När hon kom till Ramsö för att segla upp mot norska kusten var det fortfarande mycket kvar på listan att göra. Men hon klagade nästan inte och var på hugget med att rusta färdigt. Efter nån vecka kom vi så i väg till magiska Svenners fyr på andra sidan Oslofjorden.
Vi rundade Lindesnes i kraftig sjö, hittade in i likaså magiska Rasvågs kanaler, in i dimmiga Flekkefjord.
Tekniska strul i början och motvindar knäckte inte henne. Hon utsåg sig själv till Hafsorkesterns kryssgast. En titel som stod sig i Kanariöarnas kompressionszoner och Jamaicas klarblå vatten.
Där blev vi jagade i natten av Boogie Man, en skum motoryacht intill kokainön St Andres, och bogserades in till marinan i Shelter Bay i Panama av Oscar och Lisa i segelbåten Hilma när vår motor strejkade.
Hon var en extremt utåtriktad och medkännande människa.
- Tycker du att jag är en kycklingmamma, frågade hon en dag när hon ringt sina båda söner i långa samtal från Galapagos.
Jag, som mest ringde mina barn när jag kom fram efter en lång översegling, svarade dumt nog ja. Då blev hon arg. Hon bara älskade sina barn.
Vi pratade mycket. Hennes Janne hade dött av cancer, som min Ylva. Sånt går inte bara över.
Där snorklade vi med sjölejon och sköldpaddor, hälsade på blåfotade sulor, uppblåsta fregattfåglar och albatrosser som helt orädda bara satt där och pussades ett par meter från stigen.
I Australien besökte vi de konstinriktade urinvånarna på Tiwiöarna, som tryckte t-shirts med sköldpaddor och krokodiler. Vi fick också trycka egna tröjor. Konst var ju hennes stora intresse, förutom människor. Hon grämde sig länge för två svartvita trämasker som hon inte köpte på Tiwi.
Vi gjorde utflykter och kollade kakaduor och hoppande saltvattenskrokodiler, som var ute efter guidernas dinglande köttstycken. Norra Territoriet är inget lämpligt ställe att bada på.
Eftersom skattemyndigheten inte trodde på att jag bodde inneboende i min dotters tvåa, fick jag ”hyra in” mig i ett av Ainas rum i radhuset i Råcksta, där jag kunde bo när jag var hemma över somrar och nån jul. Samt skriva mig, så jag slapp bli utskriven från Sverige.
Aina skulle mönstrat på och seglat runt på Hafsorkestern i Seychellerna 2020. Men innan jag kom dig slog Coronan till och alla gränser stängdes.
Nu är hon död och världen är sig inte lik. Jag är så glad att hon var med så mycket på seglingen runt jorden. Hon sa att hon också var det.
Och sedan Lägg till på startskärmen.
