Med Northern Light till öar i Södra oceanen

Detta måste vara årets julklapp för seglaren som från hemmasoffan vill drömma sig bort till jordens mest avlägsna platser runt Antarktis. Möta sällsynta och ibland utrotningshotade djur, uppleva dramatiska seglingar och ankringar och vindar på 40 m/s och mer.

Rolf Bjelke och Deborah Shapiro skriver vartannat kapitel om sin segling, precis som paret Mårtensson i sina två böcker. Och det är mycket lyckat eftersom det gör läsningen mer varierad. Boken är också illustrerad med ett stort antal vackra fotografier som spänner från naturscenerier till närbilder på djur och dramatiska seglingar. Som läsare förundras man över det stora antalet foton där Rolf och Deborah syns båda två tillsammans med vilda djur och med sin älskade Northern Light ankrad i bakgrunden. Det tyder på en mycket medveten strategi att ta sådana risker och är väl nyckeln till hur de lyckas finansiera sina långa seglingar.

För den orolige är det tillfredsställande att läsa om hur noggrant de förbereder sig. Precis som Arne och Hélene Mårtensson har de möjlighet att hämta och analysera flera dagsaktuella och långsiktiga väderprognoser. Och visserligen kan de ofta konstatera att prognoserna så här långt söderut stämmer dåligt. Men de får i alla fall tid på sig att uppsöka de säkraste hamnarna med bra hållbotten innan de värsta ovädren kastar sig över dem.

Ändå råkar de ut för några allvarliga missöden som kunde ha stått dem dyrt. Redan i början drabbas de av ett masthaveri. Visserligen bara mesanmasten och lyckligtvis faller den så att den inte skadar vindrodret eller annan viktig utrustning på däck. Men de klarar inte att bärga masten i den grova sjön och tvingas dumpa den i havet. Med tillhörande segel, winchar, antenner för radio och GPS samt givare till elektroniska kompasser. Naturligtvis finns reservkompasser och en bärbar VHF ombord men för HF-kommunikationen tvingas Deborah tillverka en reservantenn av lite koppartråd.

Vid ett annat tillfälle går flöjeln till vindrodret av mitt i natten med spirat försegel, hård undanvind och grov sjö. Men Deborah, som har vakten under däck, känner att båten plötsligt får vågorna från en felaktig vinkel och hinner upp för att handstyra innan båten kastas tvärs, med överhängande risk för en kinesisk gipp. Det kunde annars ha blivit deras sista gipp, får man klart för sig. Puh!

De besöker flera övergivna gamla valkokerier där hus, båtar och utrustning lämnats kvar, rostiga och förfallna. De konstaterar att isen nu, jämfört med deras förra besök, smält avsevärt så att det är barmark där det tidigare bara fanns snö och is. Att isbergen är både fler, större och längre norrut än tidigare. Och att många djurarter har decimerats av utfiskning och av de råttor som européerna förde med sig och som rymde i land. Dessa har bland annat blivit bra föda åt större djur som då ökar i antal och rubbar balansen ytterligare.

Men de kan också konstatera att exempelvis Nya Zeeland har avsatt mycket stora belopp för att helt utrota alla råttor på vissa avlägsna öar och att kraven har ökat för att få tillstånd att gå i land. Bland annat måste man noga rengöra båtens botten och sina egna skosulor för att inte föra med sig något som kan störa ekobalansen.

Men utfiskningen fortsätter på världshaven. Ingen vet i vilken omfattning eftersom det inte går att kontrollera och det saknas samordning. Fiskefartygen bara blir större och fångstredskapen mer och mer effektiva. De djupaste trålarna når nu ner till 1 000 meter och mer. Resultatet kan bara bli ett – hela näringskedjan under ytan decimeras och ingen tar ansvar för konsekvenserna.

{artprettyphoto path="images/stories/vildhav" width="125" height="100" theme="dark_square" slideshow="6000"/} (Klicka för bildspel.)

Det är en delvis dyster prognos som Bjelke och Shapiro målar upp i sin bok. Samtidigt förmedlar de känslan att man kan om man vill. Vill man segla runt i den södra oceanen i världens farligaste vatten så kan man. Vill vi rädda klimatet och världens djurliv – och oss själva – så kan vi. Kunskapen finns och tekniken. Det är bara viljan som ännu saknas. Men Bjelke och Shapiro har med denna bok dragit sitt strå till stacken för att få en ändring till stånd.

Anders Egerö
Sambal