Sol och bra bris rådde när fältet slörade genom Oxdjupet på söndagen. Vissa seglade banan på rekordtid.

Receptet med kappsegling genom skärgården var många fundersamma till när sponsorn ÅF kom med idén att starta inne i Stockholm. Men nu har allt satt sig och ger sveriges mesta kappsegling ett element som kryddar hela seglingen runt Gotland.

Först vimmel och fest på Skeppsholmen, sedan trixiga vägval genom passager som Oxdjupet och utanför Sollenkroka. Plus närkontakt mellan båtarna och precis navigering runt uddar och stränder, som sörjer för pulshöjande kappsegling.

Vi som följde flottan ut i motorbåt noterade en del nära möten, men utkik åt lä på babordsbåtarna såg till att inga T-bone kollisioner behövde inträffa.

Först i mål kom som väntat CQS Ludde Ingvalls exotiska 100 fots racer efter en seglad tid på 31.45.35, vilket kanske räcker till en förstaplats. Det beror på om tvåan Furisoa hinner i mål de närmsta timmarna. I skrivande stund hade Rolf Relander med besättning

I hans 20 -mannabesättningen ingår ingen mindre än Chris Dickson, nyazeeländare med flera America´s Cup bakom sig och en av världens bäst betalda seglare. Som rorsman, vaktkapten och rykte om sig som hårdför styrman, rattade han supermaxin från en 6:a vid Fårö till ledning vid Visby på måndag eftermiddag och snittade därmed 11 knop runt den 350 sjömil långa banan. Det innebär att Ludde slog sitt rekord från 1997 med 0,3 knop. Då startade dock seglingen Sandhamn .

Min egen favorit i klassen, Ladykiller 3.1, låg måndag kväll på 3:a i Big Boat med en fart norröver mot Alma med med fina 12,1 knop. Om vinden hållet i sig kanske Mats, Björn, Klabbe & Co kan ta in avståndet till Furiosa, trots att resten av resan inte ger taktik, bara rätt segel och tålmodigt trimmande återstår de sista 85 sjömilen.

Mest oväntade deltagaren i ÅFOR i år, är en Hallberg-Rassy 64 skeppad av Jan Lockner. Att kappsegla en båt med vindruta, uppfälld sprayhood och rullsegel är ovanligt. Men det hindrade inte Hoka Hey från att logga 11 knop i snitt på Gotlands utsida med slack i seglen och ligga fyra i klassen när Östergarnsholm passerades.

Man är bara fyra ombord på denna bjässe till båt, så förhoppningsvis räcker orken till att fortsätta segla väl. För att se ett gediget Orustbygge bland de fem bästa, kan få mången garvad seglare att fundera på hur bra en långfärdsbåt faktiskt kan segla.

En annan båt spana på är gamla granna Refanut med Fredrik Wallenberg. Han tar sig an släktens 64-fots 62- åriga yawl tillsammans med Gustaf Dyrssen i Double Hand klassen och ledde hela måndagen. Orkar de hålla uppe koncentrationen slipper segerrika Sun Fast 3600 Groovie med Martin Dubois och Noel Barkelius inte förbi. De låg på kvällen bara tre minuter efter.

Double Hand i ÅFOR växer och har i år lockat 19 båtar till start, varav 16 fortfarande seglade på måndagen. Detta trots kyligt väder, tidvis mycket vind och kryss sista biten ner till Hoburgen.

Fördelen med att segla på två är mindre organiserande och att inte behöva leta besättning. Baksidan är att orka och hinna skifta segel. Det sista fick publiken på Rindö se när de två ledande i klassen kom in i Oxdjupet med bra drag i spinnakrarna. När vinden vred emot tvingades Valicellit 42 She Devil med Thommy Sundström och Jonas Stenbeck och deras konkurrenter Marcus Österberg och Mikael Söder i J/122 Joule att falla av kraftigt och fort tappade båda distans.

Med 6-8 man ombord, som är det normala på så stora båtar, flyter segelbyten förstås fint.

I värsta fall kommer natten till tisdag ett vrid mot nordväst vid Visby. Väl där gäller det för alla trötta och frusna att stålsätta sig – från land hörs ju musiken och det brukar dofta mat, vilket kan fresta till att bryta och chilla istället för att segla.

Idag tisdag blir det Sandhamn och intervjuer med några av de som gått i mål.