Segling och båtliv. - Sköna Shogun 50 sken på ORC EM

Mats Bergryds sköna Shogun 50 Lady Killer fick sitt Elddop på ORC EM i Oxelösund. Vann Sprint Race.

I förra veckan avslutades årets konkurrensmässigt sett bästa kappseglingen för havskappseglare i Sverige i år - EM för ORC-båtar. 72 toppekipage från åtta nationer deltog i de sammanlagt sju seglingarna utanför Oxelösund. Av dessa var 27 svenska, 14 estniska, 11 tyska, åtta var finska, fem från Litauen, fyra från Danmark och tre från Polen. Vanligaste båttyperna var X-41, Xp 44, Arcona 340, Farr 30 och First 36.7.

Alle man på railen! I lätt vind på SM i Sandhamn kappseglade Södergrenritade Shogun 50 och tog en tvåa på havsseglingen.

Spektakuläraste ekipaget på SM och EM var utan jämförelse Mats Bergryds nybygge Shogun 50, Lady Killer 4.0, ritad av Sveriges nuvarande nestor på båtdesign, Håkan Södergren tillsammans med sin son Oscar och byggd på Rosättra. Båten debuterade på SM för ORC under Sandhamnsregattan veckan före och fick sitt elddop på EM i Oxelösund mot de bästa i vår del av Europa.

Målet var att testa båten och att kanske vara först i mål i klassen. Och test blev det i vindar mellan 12 och 19 knop och först i mål i Sprint Race inför publiken i Oxelösund. I övriga seglingar fick Mats med besättning se sig omseglade av finska TP 52:a Zéro Emission i detta EM.

Som vän av kaxiga, avancerade nybyggen och ha fått följa tillkomsten av Shogun 50, sved det lite, i min seglarsjäl, att Lady Killer inte placerade sig högre upp i resultatlistan. Men vad annat var att vänta av andra kappseglingen med en ny båt? Och som dessutom ännu inte fått ordning på riggen? Besättningen kunde inte få upp önskad spänning, varpå storseglet inte drog mycket på kryssarna.

För att få kläm på hur det är att segla på Shogun 50:an åkte jag med på tune-up seglingen i vindar kring 7 - 9 m/sek.

Start A.jpg

Tio sekunder till start. Lady Killer är väl framme, ordnar en lucka och går på fart över linjen före Xp 44 Xenia och Xp 44 Aida.

STARK ACCELERATION

Vid min ankomst höll en man från Rosättra på att kila masten ordentligt – tala om service! I god tid före starten utanför Hävringe sattes storen och focken. Som gäst ombord ställde jag mig vid akterpulpiten och höll i mig. Vilket behövdes för accelerationen är stark, på bara 15-20 sekunder efter ett slag var Shogun 50:an uppe i 8,4– 8,8 knop. Det är en fart som fick nackhåren att resa sig på en nörd som mig. När rorsman Martin Angsell föll av på halvvind för att kolla startlinjen, såg jag 13,3 knop på loggen för bara fock och stor.

Starten prickade Martin perfekt i övre delen av linjen och det var spännande att se om fart, höjd och avdrift skulle vara bättre än för topprankade Swan 45 Tarok. Men det tog bara någon minut innan Lady Killer var båtlängder före med samma höjd och mindre avdrift. Det kändes som om kölen om nästan 44 procent av båtens vikt koncentrad i en bulb 3,30 meter under vattenlinjen, ger lagom styvhet. Funderingar på om det förhållandevis smala skrovet inte skulle klara den tilltagna segelytan, kunde jag snabbt kasta överbord.

I egenskap av kappseglare var nästa fröjd att följa besättningsarbetet, var och en har sin uppgift och kämpade på sina posistoner. Mats själv hade i uppgift att vara floater, att släppa backstaget i lä i slagen. Vilket inte var så lätt som det låter, för han fick åla sig ner från lovarts reling, springa över den breda sittbrunnsdurken på sekunder och lägga loss i exakt rätt ögonblick och sedan kravla sig upp i lovart igen.

Martin hade hjälp med taktiken av Peter Thorwid, som angav fördelaktigaste läget på startlinjen, räknade ner och höll koll på andra båtar. Precisionen och kommunikationen mellan dem var som en dröm att se och lyssna på.

kryss 2.jpg

Kryssfarten ligger i 7-8 m/sek på fina 8,8 knop. Men finska TP 52 Zero Emission i bakgrunden, var ännu snabbare.

KORTA BEN

På träningsseglingen och på inshore-racen på EM var benen korta, kryssarna och länsarna var bara 1,6 M långa och tog mycket kraft och koll i anspråk hos besättningen. Den klassiska frågan - när är det dags att slå för att klara märket? var jag särskilt nyfiken på. Även på superbåtar som Shogun 50 gäller så få slag som möjligt för att inte tappa tid sade taktiker Peter. När han såg 40 grader i vinkel, beställde han slag och jag tänkte att inte klarar väl båten så snäv vinkel? Men jovisst, Martin hade tillochmed någon decimeter i marginal och sade efteråt att han hade kunnat pressa ännu mer höjd.

Efter avledningsmärket kom 230 kvadrat gennaker upp på sekunder och stod förstås direkt, ingen enda miss med skotningen. Men heller inga kommandon, de som vinschade och trimmade hade själva koll. Även gipparna flöt förnämligt, två ibland tre man sprang in det nya läskotet, medan Martin tog det lite lugnare den sekund båten låg på platt läns.

Även nertagningarna gick smidigt och snabbare än jag hann hämta andan. Med en båtshake vid masten fångades en retrieverlina och samtidigt kom focken upp. Likväl kändes gennaker inte lika snabb som spinnaker på de korta länsarna och Lady Killer var ensam om detta segelval.

Under själva seglingen var det tyst ombord, enda orden som hördes var storskotaren Hanse Thorslund som meddelade farten efter slagen. Till full fart på ny bog behövde Lady Killer ca 20-25 sekunder och genom slaget höll sig farten på goda 5,5 knop, beroende på hur snabba slag Martin Angsell gjorde och hur lågt han ville styra på den nya bogen.

Martin Angsell styr med lätt rodertryck medan storskotare Hanse Thorslund justerar trycket med knappar till ledvagnen.

LÄTT RODERTRYCK

- Det tar tid att veta hur man ska styra, på Shogun 50 räcker det inte med känsla eftersom båten seglar utan tryck på rodren. Uppstår tryck går man för lågt och tappar fart mot märket. Ett par graders lovgirighet som på enrodersbåtar brukar göra det lättare att styra, men på Shogun 50 litar jag till instrumenten lika mycket som min känsla, berättade Martin.

En observation under träningsseglingen var att storseglet inte drog mycket på kryssarna, det flaggade och focken gav bettet. Detta ville jag först hänföra till alltför snäv skotning av focken, men fick höra att skälet var att masten inte gick att trycka upp tillräckligt. Under mastfoten finns brickor – chims - som ska ordna så att backstagen går att sätta an med cirka fem tons last. Men det gick inte, 4,2 ton såg jag som mest, vilket besättningen hade synpunkter på.

På kryssarna fanns inget surr eller vibrationer från kölen eller rodren, men väl från backstagen och som gäst gjorde jag lite nytta genom att hålla handen på staget och få tyst.

I motsats till andra racers på EM har Lady Killer elvinschar på rufftaket. Fusk? Inte alls och tillåtet enligt reglerna. Som ett snabbt sätt för att få upp gennakern såg de ut att hjälpa. Dessutom är Mats båt inredd, under däck är den fullt semestermässig och stilmässigt i takt med tiden med ek på skott och kojfronter.

Trots avledningsmärke på kryss och läns var det spännande rundningar. Här kommer klass C med båtar från 30 fot upp till 38 fot.

STANDARDBÅTAR

Klassvinnarna på Oxelösunds SS välorganiserade EM var standardbåtar. Klass C tog danska Swan 45:an Tarok med rutnerade Erik Berth, klass B tog vinnarvana tyska X-41 Sportsfreund och klass A vanns av estniska J 112E Mathilde med Joachim Aschenbrenner som styrde båten för första gången och inte hade seglat med besättningen tidigare. Det säger att det går att vinna med produktionsbåtar toppade med svarta segel.

Ingen av vinnarbåtarna är extremt bred, hade inte dubbla roder eller tom inredning. Särskilt stark seger tycker jag var att Tarok IV, Swan 45:an stod för. Den ritade German Frers redan år 2001 och borde alltså inte hänga med nya konstruktioner. Om vinnarna ska skapa en trend för mer moderata konstruktioner att toppa resultatlistor återstår att se.

Två trender hann jag uppfatta, en att en del båtar hade kortat mastliket med 10 - 15 cm, sannolikt som en följd av djupanalys av mätetal kontra fart. Och för det andra att modifiering av köl och roder skett på redan vassa båtar, exempelvis svenska First 36.7 ProforU.

Focken skotas steglöst, vilket kräver en man i lä för att kolla formen. Här beställer Johan Säll trimändring.

Gipp med gennaker på korta länsar, diskuterades ombord. Manövrerna flöt fint, två man sprang in läskotet.

Tala om precis avståndsbedömning. Martin Angsell rattade runt märkena med minsta marginal.

Elektriska kontroller för alla trimfnktioner gör ändringar enkla.

Instrumenten på ruffsargen visar allt rorsman vill veta. Jumbodisplayer finns på masten och i siktlinjen. 8,84 knop på kryssen!

Vid möten och ofri bog kunde Martin Angsell pressa höjd och slapp slå. Ett banben före var flott, men räckte inte till seger i klassen.

Strategi och taktik skötte Peter Thiby med den äran, lugnt och rätt med hjälp av bärsele till sin padda.

Vinnarbåten i klass C J 112E Mathilde kom från Estland tll EM, men styrdes av en dansk - matchraceresset Joachom Ashenbrenner.

Men den absolut bästa trenden var att hela 72 båtar kom till start i Oxelösund. Så många är en effekt av att ORCi är enda transparenta systemet för att skapa rättvis kappsegling. Skälet är att regeln vilar på vetenskaplig grund och därmed fungerar för en bred krets av båtar - från racers till superyachter.

I Sverige finns nästan inga ORC-seglingar och följaktligen få mätbrev. Men internationellt finns över 10 000 brev och är du road av verkliga data på båtar rekommenderas du att gå in på www.orc.org.

För intresserade av Shogun 50 kan meddelas att båten visas i Gustavsberg på Allt på Sjön 30 aug – 1 sept. Kom dit och se med egna ögon det granna resultatet av en mans dröm och 1,5 års byggande.

För resultaten i EM går du in på www.oxss,nu.

Curt Gelin