Det har gått ett par månader sedan Gotland Runt seglades. Men minnena sitter i för de som fullföljde. Som för Johan Nordström, skeppare på Bullandöbåten Alapocas en Linjett 33, som vann tidernas tuffaste Gotland Runt med dotter Annie.
Här berättar Johan hur de bar sig åt. Och Annie om hur det var att segla med pappa för tredje året.
- Alapocas resa runt Gotland i år bjöd på en del utmaningar. I år var de för de flesta nog kopplade till hantering av båt och utrustning och att inte köra sönder för mycket. Vår känsla var att det är skönt med en Linjett som inte välter så lätt.
Vi lyckades köra spinnaker hela vägen ner till Hoburgen och låg därmed riktigt bra till vid rundningen. Det hade vi emellertid ingen fördel av efter det sedvanliga bleket och omstarten vid Visby. Jag förstår inte varför den bojen måste ligga så nära land?
En erfarenhet som sticker ut är timglas runt förstaget. Vi gjorde några surfar på 16 knop och då hände det att spinnen inte längre fyllde och att vi lyckades snurra in den i förstaget. Thomas och Christer på Wild, har berättat för mig att om man gippar storen, så byter virveln runt förstaget riktning och att man därmed kan få spinnen att snurra ut igen. Vi fick anledning att testa detta några gånger och fick det även att fungera. Tack gubbar!
Vid ett tillfälle lyckades vi broacha och samtidigt sätta ett rejält timglas stenhårt runt förstaget med massor av nylon i den övre delen. Det kändes som vi låg så flera minuter men det var det kanske inte. Hela storen i sjön, vatten i sittbrunn och en spinne som tryckte oss i sidled helt utan styrförmåga. Om vi hade släppt fallet hade nog båten rest sig tidigare, men snabba beslut är inte alltid de bästa och det är lätt hänt att saker går sönder. Vi tittade på varandra och åkte ett tag i sidled tills vi fick en liten skjuts i rätt riktning av en våg och kunde få ner fören något. Styrfart igen och båten reste sig, men fortfarande satt spinnen runt förstaget. Snabb gipp av storen och så småningom snurrade spinnen upp sig och vi hade full fart igen! Tack igen.
En annan erfarenhet som vi tar med oss är mastklättring. Helt plötsligt släppte det i toppen och spinnen stod rakt ut framför båten. Eftersom det blåste så mycket, körde vi aldrig över den utan den stod helt enkelt rakt ut över vattnet. Jag har tidigare varit med om att fallet gått av, men efter att vi bärgat spinnen kunde vi konstatera att det inte hade gått av, utan att schacklet måste ha öppnat sig.
Nu var frågan hur farligt det är att klättra i masten under rådande omständigheter. Vi var tre ombord och snackade igenom riskerna. Förberedde oss sen nogrannt och väl innan jag blev upphissad. Den som styrde med endast storen uppe, försökte undvika att broacha och gippa och lyckades, trots en hundrakiloskluns i toppen. Jag fick med mig fallet ner (och ett par smällar på vägen), skar bort schacklet och vi körde sen resten av resan med en pålstek istället.
Vi lyckades reda ut våra situationer och ödmjuk inför hur fort allt kan förändras från kontroll till kaos. Skönt även med en Linjett som inte välter så lätt.
Vi har haft Alpocas i 15 år nu, så man kan säga att vi känner båten bra. Namnet? Jo det är från en liten stad i USA som vi bodde i några år och tyckte det var originellt. Vår 33:a är standard, ingen modifiering av köl, roder eller rigg har gjorts och bara stora genuan är i kolfiber. Det som skiljer oss är möjligen att jag har lagt tid på riggtrimmet.
Vad gäller besättning var vi fyra i år och hade inget vaktsystem, den som var trött vid rodret sade till och byttes av. Sak samma med mat, den som var nere, satte in formarna med fryst mat, vi åt med andra ord varm mat. Dessutom körde vi värmaren, vilket innebar att vi kunde byta till torra kläder, det var en välsignelse.
Att segla med Annie, äldsta dottern var trevligt, det var hennes tredje Gotland Runt och på frågan om hur det var i det tuffa vädret, säger hon att det var spännande och att det var roligt med folklivet inför kappseglingen. Annie har även varit med på Two-Star, Lidingö Runt, Linjettmästerskapen och Nordic Yachts Open, varför hon med rätta kan kalla sig meriterad trots sin ungdom (21 år).
Sens moral: Det gamla talesättet sådan far.. kan ersättas med sådan dotter. Nyfikna kan ana att hemligheten med att vinna Sveriges största havskappsegling ligger i tre faktorer: Båtval, besättning och beslutsamhet.
Curt Gelin
Fakta:
Båt: Linjett 33 anno 2006
Resultat: Vinnare av Gotland Runt 2023 klass C
Segla med pappa / Alapocas Gotland runt 2023
Det är konstigt stämning på bryggan, många är rädda för vindprognosen med 26 m/s i byarna. Vi hör ett rykte om en ny bana, där man ska runda Alma och åka tillbaka. Pappas årliga säkerhetsgenomgång innehåller nu även en ”vad gör vi om vi behöver räddas med helikopter”.
Vi startar med genua och regn, filmteamet filmar alla båtar förutom oss. Taskigt. Pro4u seglar om oss på kryssen i Oxdjupet. Sen får spinnakern komma upp en liten stund. När vi lämnar skärgården har vi fock och revad stor, fullt förbereda för vinden vi kommer möta på havet. Vid Alma ser vi några båtar som vänder. Inte vi. Vindprognosen ser lite snällare ut nu. Natten kommer och vi tar ner storen. Vi seglar halvvind, det är blött och stötigt men det går. Det blåser inte 26, ”bara” 17. Micke och Janne sover i båten, jag sover i sittbrunn medans pappa kör. Han glömmer att väcka mig i ett slag så jag ramlar från soffan in i andra soffan och ner på golvet. Tack pappa.
Vid Fårö kollar vi Trac Trac och ser att 50 av 185 båtar är kvar i racet. Bara vi och Boj-Boj kvar i klassen. Vi läser alla fina hejarop från Linjettförbundet!! Efter ett tag får vi höra att även Boj-Boj har brutit, mastbrott. Men vi hissar storen och revar focken och fortsätter mot Sandön. Vinden har avtagit till 10 m/s.
Det blir en lååång kryss längs med ostsidan. Så lång så att min pojkvän skriver och frågar varför vi står still. Men till slut rundar vi vid Hoburgen och nu går det fort!! Fram med genuan och snart spinnakern. Vi surfar fram i vågorna med spinnaker och 12 m/s, jätteroligt!! Vi toppar i 15,6 knop, solen skiner, vi äter nötter och dricker läsk.
Sen ökar vinden till 14 m/s igen och det börjar bli lite jobbigt. Efter tre små broachar kommer den stora kinesgippen. Jag försöker lossa gajen i hörnet medans vattnet forsar. Poof säger flytvästen, kul. Vi släpper lina efter lina och till slut får vi båten på rätt håll. Spinnakern går sönder och får åka ner, upp med genuan igen. Försöker ta på mig torra kläder men det är vattenpölar i garderoben. På med länspumpen. Fan. Nötterna är också blöta! Fram med chips istället.
Vi seglar vidare mot Alma. Pojkvän släpper ny låt vid midnatt (Hear the Waves, MLX, finns på Spotify!). Vi äter paj och diskuterar om det kommer bjudas på gulaschsoppa eller potatis och purjolöksoppa. Vi går i mål vid 01:30, ett par timmar tidigare än vanligt. Det blir Bullens korv.
Stad i ljus spelas från hotellet och Trac Trac visas på en skärm. Av 185 båtar har 22 tagit sig in i mål, en båt kämpar fortfarande. Vi vinner klassen och kommer 11 totalt. Nästa år kommer de filma oss också!!
Och sedan Lägg till på startskärmen.
