Johan Larsvall är designern som också ritat båtar. Nu har han gjort en läcker bok om läckra skandinaviska båtar. Från klinbyggda Gokstadskeppet i Oslo till M32-or i kolfiber, från ljungströmmare till Aspect 45.

Niklas Krantz har skrivit en fascinerande bok, Hafsorkesterns bravader, om sin fem år långa världsomsegling. På 281 tättskrivna sidor tar han oss med runt jorden med sin trettiofotare. (Sittbrunnen förlag, finns i bokhandeln, Adlibris, Bokus och förlagets webshop)

Nu kommer Landkrabbans seglarskola i nytt format för mobiler och paddor.

Linda Lindenau har skrivit boken om hur kvinnor ska ta rodret. Problemet är ju bara att de redan har gjort det. Och äran av att ha åstadkommit detta är hennes.

Nu finns det äntligen en aktuell grundbok för utsjöskepparen. Det ät fritidsskepparna Bengt Utterström och Stig Eriksson som har skrivit den.

Nu kommer boken om allt som gick sönder och fixades under fem års jordenruntsegling.

El ombord kan bli ganska krångligt. Men Jan Sköld gör det lätt att fatta i boken ”El, elektronik och nätverk ombord”. Det krångligaste är nog titeln.

Att ankra är att uppleva. Det propagerar Thomas Veber för i boken Ankarliv, som både är en instruktionsbok och en inspirationsbok.

”Dra dit pepparn växer”, det låter inte så snällt kanske, men nu syftar jag på en boktitel av Micke Westin.

 Efter en massa tekniska problem med ebokssajten Bättre Båt finns nu Landkrabbans seglarskola att köpa på nedanstående länk. Den kommer i form av en pdf, som man lätt kan ge bort. Till flera om man vill.

Så småningom hoppas jag att Micke Westins sajt med eböcker kommer i luften och flyger. Eftersom många hört av sig, gör vi så här under tiden.

Boken är formatterad för att läsas på mobil, men funkar även på större plattor.

I den nyutgivna boken ”Historien om Hallberg-Rassy – Legendariska båtbyggare” beskrivs Hallberg-Rassys resa genom hela nio decennier, hittills, från 1940-tal, fram till nutid. En framgångssaga som än idag inte skymtar någon slutstation. Den här rikt illustrerade boken innehåller mängder med nya intressanta fakta, bilder och berättelser som aldrig tidigare pub­licerats. Här finns till och med fyra hittills okända båtar avbild­ade, som aldrig byggts.

Läsvärt om de bästa

Säg Orustbygge till seglare och de får en drömmande blick. För ingenstans i vårt avlånga land har det byggts och byggs fortfarande båtar, som slår det mesta i hantverk och sjövärdighet. Om detta stolta kulturarv har Eva Borge och Margareta Bremertz gett ut en behaglig, intressant, läsvärd, snygg bok som kort och gott heter Båtbyggarna på Orust.

Tyvärr hann jag inte ner till Thomas Vebers boksläpp på stranden i Charlotteville på Tobago. Han kunde inte vänta ett år med att släppa sin uppdaterade "Slusshandboken". (Tidigare upplagor var på danska.)

Ett oundgängligt hjälpmedel om man ska ut och hasa i kanalerna, såväl i Sverige som i resten av Norden och förstås Europa.

 Se upp för den här boken! Den har redan satt griller i huvet på mig. Jag funderar nu på om jag kan ta mig runt Utsira, till Norges vackraste fjord, upp till Lofoten och hem igen på en sommar. Fast med varma kläder kan man kanske ta längre tid på sig…

Den seglande deckardrottningen har gjort det igen. Fast "Vågspel" är snarare mer av en historisk roman än en deckare. Gåtan med den försvunne seglaren utanför Orkneyöarna blir under bokens gång mindre intressant än huvudpersonernas öden, liksom gåtan bakom sänkningen av HMS Hampshire 1916.

Trimma rigg och segel är en norsk bok som översatts till svenska. Det märks på sidan 84 där man plötsligt glömt att översätta ett stycke. Det är inget problem. Däremot är det ett språkligt problem att texten är oerhört pratigt och allt väldigt omständigt förklarat.

Först när jag bläddrar tillbaka och läser om förklaringen ett par gånger begriper jag att "lift" är kraften i segel och köl som ger båten fart framåt, och "drag" är luft- och vattenmotståndet som bromsar.

Bäst är Fredriks Lööfs förord, som jag inte begriper vad den har med boken i övrigt att göra. Han tipsar om att bara ändra en sak i taget, och att prova med att trimma extremt för att förstå hur båten reagerar. Det skulle varit kul att få läsa hans bok om hur man trimmar båten.

Tomas Sandström driver seglarskolan Sailstar i Stockholms skärgård och Kroatien och som handbok för seglarkurserna i kölbåtar har han tagit fram "Seglingens grunder". Den första kursboken ”Lära sig segla, cool, kul” har nu följts upp av den här kölbåtsversionen "2.0". Att boken är en kursbok är både dess fördel och dess nackdelar.

Dispositionen följer kursen, varför det efter en presentation av olika vindar följer skepparens säkerhetsgenomgång, vilket för en nybörjare kanske skulle komma mot slutet, där också Man Över Bord gås igenom noggrannare.

Han förklarar allt föredömligt grundligt, men ibland blir det lite krångligt, som när det är dags att kasta loss: ”Ta gärna hjälp av en tamp som ni kan hålla emot något för att få båten att svänga eller använd en tamp som radie att svänga runt. Se sid 50 för att använda spring.”

Att segla utan stress låter ju fint. Utgångspunkten för Duncan Wells är ju alldeles utmärkt, om man lär sig hantera sin båt som ensamseglare behöver man aldrig få panik när besättningen inte vet vad de ska göra. Fast hans egen utgångspunkt att familjen skräms bort och man blir kvar ensam ombord, att man därför förr eller senare blir tvungen att hantera sin båt ensam, låter ju inte så förtroendeingivande.

Att alltid i god tid förbereda alla manövrer och tampar är ju nödvändigt om man seglar ensam. Det förenklar och drar även ner stressnivån om man är fler ombord.