Vi har varit tillsammans i tjugo år, Hafsorkestern och jag. Men nu är det dags att skiljas.
Vi åkte ut till Gåshaga och provseglade en Bavaria 30, Anders Egerö och jag. Den seglade förvånansvärt bra och jag beställde en ny sådan av Pelle Engdahl. Han drev en charterfirma i Stockholm och erbjöd sig att hyra ut båten halva sommaren, när jag ändå inte hade semester.
Pengar lånade jag på lägenheten som hade stigit oerhört i värde på några år. På det sättet hade jag båten gratis de första fem åren.
Jag hade beställt en grund köl, 1.40, för att komma in i vikarna i Stockholms skärgård. Men jag gick på grund ändå, och beslutade att byta till den djupa kölen utan den känsliga bulben som spruckit, när försäkringsbolaget gick med på ny köl efter besiktningen.
Men trots den djupa kölen var hon fortfarande vek och broachade lätt när vinden friskade i. Vad jag inte visste var att den grunda kölen även innebar ett grunt roder. När jag tio år senare förberedde vår världsomsegling, upptäckte jag att det fanns ett längre roder till Bavaria 30 C, hos den danska firman Jefa. Med det långa rodret seglar hon väldigt slutstyvt.
Bavaria var ju den billigaste moderna båten man kunde köpa. Och 30:an den allra billigaste och minsta. Den lanserades som en instegsbåt och sålde som smör. Antagligen gick de med förlust på varenda såld båt, för de slutade med den och gick upp till 31 och sedan 32 fot för minstabåtarna. Och upp i pris.
Men trots massproduktionen var utrustningen kvalitetsmärken, som Volvo Penta-motor, Lewmar styrning och rigg från Seldén. Annat hade de fuskat till lite. 30:an hade ingen skotskena på rufftaket, men en sån hittade jag på rea hos Benns. Nästan alla hade en läcka från pulpit, där lanternsladden gick ner under däck, fick jag veta i Bavariaklubbens forum. Så in med massor av Sikaflex där. Baksidan av panelerna i förpiken behövdes behandlas mot mögel efter det.
Så har då en grej efter en annan förbättrats och för tio år sen, när vi skulle ut på långresa, uppgraderade jag elektronik, satte in autopilot och ankarspel, satte dit en targabåge med solpaneler, bytte till ledbelysning.
Resan tog fem år. Mycket gick sönder och byttes ut. Motorn fick en totalgenomgång på ön Reunion i Indiska oceanen. Spisen bytte jag i Thailand. Och masten tappade jag i Atlanten på väg hem. Men jag var försäkrad och i Spanien fick jag sprillans ny rigg från Seldén.
Hemma i Stockholm kajkade jag lite på sommarn, men vintrarna var kalla. Så förrförra året drog vi till Kanarieöarna. Men det tog sin lilla tid, två månader ner och två upp. Så nu ligger hon i Strömstad och jag har kajkat lite i Norge och Bohuslän.
Men det är inte lika spännande längre, och jag är inte lika spänstig som för tio år sen. Så nån långresa är inte aktuell. Därför har jag bestämt mig för att vi bör gå skilda vägar, Hafsorkestern och jag.
Nu ligger hon på Blocket. Kanske hittar hon en ny pigg seglare till våren.
Niklas Krantz
