seglarskolan

grundkurs i segling

 

Foto Stina LönnDet var en vacker sensommarmorgon som jag tidigt bilade ned till Karlslunds Marina. Mötte tre stycken lika vilsna elever och vi konstaterade snabbt att vi skulle bli ett roligt och brokigt gäng. Gustav - en körsbärsmarmeladsälskande österrikare, Tomas – en äventyrlig musiker och Vlad – en strukturerad och briggintresserad reklamkille. Och sedan kom Calle, vår instruktör, med långt blont fladdrande hår, långkalsonger och Pelle P-shorts.

Vi stuvade båten, en Comfort 32, och fick berätta lite om oss själva. Kursen omvandlades genast från steg 1 till steg 2 då alla hade tidigare seglingskunskaper. Vi gick för motor mot Dalarö för kursens första uppdrag - gemensamt inköp av mat för fyra dygn. Tjejen i kassan undrade vad vi var för gäng men tyckte att vi samarbetade bra.

Första lektionen inleddes med att utnyttja vinden och spring för att smidigt komma ut ur en trång hamn. Vi gick för motor in i en skyddad vik och lades oss på svaj för lunch. Sedan satte vi äntligen segel och begav oss ut på Jungfrufjärden för en halv dags segling norrut. Perfekt väder för segling, blå himmel, fina cumulusmoln och 5-6 m/s. Jag fick börja styra och drog direkt ut förlängningen på rorkulten och slängde mig upp på relingen. Men där ville Calle inte alls ha mig så jag fick vackert sätta mig ned i sittbrunnen igen. Det är svårt att styra plattläns med saxade segel utan att något segel slår in. Så vi gled fram med bitvis prasslande segel och lyssnade på Calles beskrivningar av samtliga båtar vi mötte.

Norrviken blev första natthamn. Vi bärgade seglen och hade fokus på viken vi skulle in i och överraskades av en man-över-bord övning. Tomas agerade snabbt med en snygg vändning och jag som sjöräddare fick naturligtvis plocka upp fendern. Efteråt hade jag förmånen att lära vår mycket erfarne instruktör om andra och enklare sätt att plocka upp någon ur vattnet. I med ankaret och vi gjorde en ganska snygg tilläggning. Vilken fin hamn! Suverän brygga med grill och tak över långbordet. Det blev en härlig middag. Calle visade sig även vara en mycket duktig kock. Vi somnade gott.

Vaknade till ännu en vacker dag. Planen var att fortsätta med läns och slör norrut. Vi turades om att sköta allt på båten. Calle var en observerande instruktör, vilket var helt rätt. Man kan inte lära sig något om man inte får förtroendet och ansvaret. Att navigera i Stockholms skärgård är ju inte speciellt svårt med god utmärkning och nästan avsaknad av grund. Det var skönt att känna att alla timmar med sjökort ombord på Greta Dybeck faktiskt gav resultat. Lunchen inmundigades på Möja.

Sedan fortsätt färd mot Träskö Storö. Det började märkas att det var fredag. Det blev allt trängre på sjön och hamnarna började fyllas. Förtöjning med bergskil. Mycket smidigt! Men det var vi ganska ensamma om för berghällen fylldes mer och mer av tampar kors och tvärs. Vi tog ett mycket kallt dopp och värmde oss sedan i vedeldad bastu med vacker utsikt. Underbart! Rena och fräscha väntade vi på härliga laxar som började få färg på grillen. Det gled in en ganska stor segelbåt med fem kvinnor ombord. Det gjorde mig stolt tills de började få problem och ingen vågade hoppa ned på klipphällen och snart var där ett tiotal män och styrde upp verksamheten. Suck! Det hade känts så bra om de hade fixat det på egen hand. Somnade mätt, nöjd och mycket trött.

Vi hade nått vårt nordligaste mål och med fortsatt sydliga vindar var det nu dags att bege oss söderut igen på kryss. Det var en varm och härlig sommarmorgon. Jag klädde på mig hela seglarstället, varma strumpor i stövlarna, mössa och vantar. De andra i kursen tittade storögt på mig. Vi satte fart och efter några slag började vi få någorlunda flyt. De andra fick turas om att gå ned i den lutande båten och förstärka kläderna. Calle bara log. Vi avbröt för lunch i en lugn liten vik norr om Grisselholm. Jag överraskade instruktören med en knop han aldrig sett förr, förmodligen ingen annan heller. Men den höll. Det började blåsa upp på Kanholmsfjärden och det var min tur att ta över rodret.

Plötsligt fylldes horisonten av färgglada spinnakrar som närmade sig i en rasande fart. Vi insåg snart att det var en regatta, över 100 båtar som alla skulle samma väg som vi. Vi hamnade mitt i och det var bara att åka med. Det var en helt otrolig känsla att se dessa monster till båtar glida förbi oss på bara några meters avstånd. Inga bilder gör den upplevelsen rättvisa. Skummet yrde runt fören, skepparen skrek order till besättningen och kevlarseglen frasade. Vi blev omseglade av 100-fotaren Hyundai och Calle lovade mig alla intyg som finns om jag kom ikapp den. Jag följde rytmen och slog när de andra slog. Lärde mig snart att se när framförvarande båt fick en vindby och var beredd när den nådde oss. Jag tror att vi som skolbåt skötte oss bra för alla som seglade om oss, och det gjorde ju de flesta, vinkade och såg mycket glada ut.

Nästa mål var Sandhamn och samtliga 128 segelbåtar skulle också dit för målgång. Vi startade motorn, tog ner seglen och närmade oss hamnen. Ett kaotiskt myller av båtar. En liten ribb gick upp bredvid oss och talade om att Sandhamn var reserverat för tävlande. Jag kände mig mycket nervös och liten där jag stod och styrde. Vi fick lov att lägga oss utanpå några andra båtar. Tilläggningen gick bra, faktiskt riktigt bra. När förtöjningarna var klara kom Calle fram till mig och berömde mig för mina insatser. Jag sjönk ned i sittbrunnen, fick en öl av mina kurskamrater och kände mig mycket nöjd med livet.

Efter dusch gick vi en promenad längs hamnen och tittade på gräddan av kappseglare och drömde om alla båtar vi aldrig kommer att få segla med. Det hade dykt upp lite fler båtar och grabbarna bredvid oss partade ordentligt. Deras båt var mycket dyrare än vår och jag rekommenderade dem att hänga ut fler fendrar. Vi hade ganska kul åt dem innan fendrarna till slut var på plats. Då insåg jag att jag faktiskt inte är så mycket nybörjare längre. Efter en mycket god middag kände jag att det enda jag längtade efter var min sköna sovsäck och jag kröp ned i den, stolt, mätt och belåten.

Tidig frukost på båten. Vid det här laget hade vi alla körsbärsmarmelad på mackorna. Vi var förmodligen den första båten som lämnade Sandhamn den söndagsmorgonen. Sista dagen på kursen och vi satte fart hemåt mot Karlslunds Marina igen. Kryss i stort sett hela vägen. Det blåste lite för mycket för seglingskurs steg 2 men vi måste ju hem och Calle litade på oss. Det är ju helt klart spännande att kryssa i smala sund. Missar man ett slag kan det vara kört. När vinden ökade bestämde sig Calle för en annan väg genom en kanal norr om Dalarö. Vi revade seglen i den hårda vinden och då hamnade helt klart säkerhetslina på inköpslistan. Vi gick för motor sista biten hem och fick då helgens enda regnskur som varade i 15 minuter.

Det var lite vemodigt att lägga till för sista gången. Vi städade ur båten och skrev godkänt på provet. Vi kramades en stund innan det var dags för hemfärd. Jag är mycket nöjd med kursen. Mycket imponerad av instruktören som satt i aktern hela tiden och lät oss göra alla manövrar på egen hand. Jag kan varmt rekommendera seglingskurs. Man tvingas lära sig alla moment och har hela tiden en instruktör som svarar på alla dumma frågor. Dessutom är det roligt att segla i Stockholms skärgård och man får nya vänner. Det finns nog risk för steg 3 till sommaren och då blir det spinnaker, havs- och mörkersegling.

Stina Lönn

Sittbrunnenfilmer