Folkbåt problem för Polisen

Som boende utanför Stockholm med en pigg lokaltidning i brevlådan varje vecka, får jag veta vad som händer i närområdet. Mycket smått och gott brukar meddelas i Mitt i Täby. Men när tidningen - som för övrigt är en riktig tidning på papper - hade en artikel om att övergivna båtar börjar bli ett problem för Polisen och illustrerade den med en Folkbåt, hajade jag till. Fenomenet är ju inget nytt, men att det nått ända ner till roten av det goda med segling – Folkbåten - det var för min del en nyhet.

Ännu mer nyhet var denna övergivna Folkbåt då jag kände igen platsen – Sjökrigsskolans gamla område, där jag brukar cykla förbi på motionsrundor. Så sent som i november stannade jag till, men då låg ingen Folkbåt där.

Sedan dess har det varit för kallt för motion med cykeln. Men i gårdagens plusgrader och dimma var det dags att rasta och göra ett besök i Näsbyviken för att se om Folkbåten var kvar. Och jo, den låg kvar. Storen var knappt beslagen utan kapell, båten var illa förtöjd och hade ingen täckning över sittbrunnen. Men den flöt och inte i marvatten trots att den legat infrusen.

En titt ner i båten tog jag mig för, är man Folkbåtsfantast, så svider det i hjärteroten att någon bara kan överge en Folkbåt. Hade den kanske ett nummer i seglet som kunde lösa mysteriet om vem som äger? Eller ett inristat nummer eller en byggareskylt? Men nej. Storen visade sig vara från en IF och inget annat gav en ledtråd till vem ägaren är.

Visst, det kan vara egenmäktigt förfarande att beträda en annans båt. Men är man i ständigt i ”tjänsten ” och rapportör av ditt och datt, får man ta risker. Och skulle ägaren klaga får jag ju veta vem han är och varför han övergett sin båt. Han är välkommen att berätta om båtens öde. Under tiden kanske jag länsar den på mina motionsrundor så att den inte sjunker. Förhoppningen är dimman lättar om denna övergivna Folka.

Det bekymmersamma med övergivna båtar är att ingen verkar veta vad man kan göra med dem. Polisen får inte forsla bort dem till skrot lika lite som övergivna bilar. Inte heller markägaren. Obekymrade båtägare låter hellre båten sjunka än att ta hand om den.

Bättre, tycker jag, är att de som tröttnar skänker båten så att andra kan komma ut. Eller till ideellt ändamål. Det finns många som vill ut, men vet hur, eller har råd att börja segla.

Båtbranschen stöttar ju båtskrotning, men ännu bättre vore om den kommer på att gamla segelbåtar faktiskt kan ge nya seglare och med tiden nya båtköpare. Kanske medlemmarna i Varvsföreningen vill sponsra seglarskolor, sjöscouter och klubbar att ta över övergivna båtar och låta deltagarna bli faddrar? De kunde börja med Folkbåten i Näsbyviken.